Deppo.

Det är torsdag, det slår inte fel. Torsdagarna i Göteborg finner jag alltid lite extra dystra. Sen brukar det ordna upp sig, det är inte det, men jag vaknar alltid med önskan att få ligga kvar i sängen resten av dagen och inte göra ett skit.
Idag är inget undantag.
Jag är ledig idag så eg skulle jag väl kunna ligga kvar och ömka mig. Fast jag ska ändå lämna bort des i em för jag ska till Nordicclub och sen ska jag ha pass. Jävla pilates som jag måste gå igenom.

Jag sitter i sängen och skriver . Datorn sitter på Mannes julklapp, laptopbrickan. Den fungerar utomordentligt bra:-)

Så, vad är det som känns jobbigt?
Iphone-helvetet. Jag ser just nu inget ljus i den tunneln. Jag har fan inte råd att skänka bort 3500:- till nån jävla idiot utan att få nåt för det. Det kan man ju få en resa för. EN RESA. Han ska dö.
Vill flytta. Inte för att jag inte trivs, men en störra lgh vore önskvärt. En som man kan känna att "här kan vi bo ett tag nu och det går bra". Så känner man inte riktigt på 40kvm.
Så önskar jag att jag hade mer pengar. Högre lön. Det känns så konstant segt och stressande att vända på slantarna hit o dit. Och ska man flytta kostar det ju så det här går ju inte riktigt ihop.
Mannen ska visst på skidsemester till Alperna i mars. Med jobbet. Kul. För. Honom. Sist jag gled på snö var väl nyåret 1984. Så känns det i alla fall. Men ärligt talat tror jag att det var fyra år sedan. Skandalöst. Men vad ska man göra åt saken nä man antingen inte har pengar eller någon som vill sällskapa i pisten?! Ni minns väl bitterheten förra våren när jag inte kunde följa med till Sälen. History repeating. Eg skiter jag väl i om han åker, det är väl kul för honom, men jag blir ju påmind om mitt eget icke-åkande och det kan jag vara utan.
Vilken resa som helst att se fram emot hade hjälpt.
Så.
Nu behöver jag fan något positivt för att ta mig upp ur sängen.
Och vad skulle det kunna vara?
...ingen som vet antar jag.