I dag har jag sett en död människa för första gången. Jag har sett en människa dra sitt sista andetag. Sett sorgen men kanske även lättnaden över att det är över. Tårfyllda ögon. Tomma ögon. Två liv släcktes på vår avdelning i dag.
Det är alltid speciellt när någon dör, och ännu mer speciellt om det är ens egen patient... Tankar som "gjorde jag tillräckligt..." smyger sig lätt på. Men, man blir en erfarenhet rikare - riktigt bra på att hantera döden och sörjande anhöriga blir man nog aldrig.
1 kommentar:
Det är alltid speciellt när någon dör, och ännu mer speciellt om det är ens egen patient... Tankar som "gjorde jag tillräckligt..." smyger sig lätt på. Men, man blir en erfarenhet rikare - riktigt bra på att hantera döden och sörjande anhöriga blir man nog aldrig.
Skicka en kommentar