Jag känner mig lite hippie när jag säger det men universums vägar är outgrundliga och på nåt sätt bara ler jag åt allt kaos som plötsligt känns så välkommet. Vad hände?
Jag tappade bort mig på vägen men hittade ett underbart verktyg.
Jag är så fascinerad. Av möjligheterna. Av livet. Av vad man faktiskt är förmögen till.
Jag känner mig fri. Stark. Sårbar. Jag känner en hel massa på en gång. Kanske är det hel jag känner.
Mäktigt.
/På språng med iPhone.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar