Utmattad.

Jag funderar på om jag sovit för mycket eller om jag helt enkelt behöver sova ännu mer.
Det är som att mina förråd är uttömda!
En fin långpromenad i solen var vad jag orkade idag. Att köra combat var inte ens att tänka på. Jag orkar inte ens läsa en bok.
Jag orkar bara vara.
Jag orkar inte tänka.
Klockan är artonfyrtiofem och jag funderar på att checka ut för dagen. Vad har hänt?
Jag orkar inte.
Det är så mkt jag önskar att alla människor kunde förstå. Kunde ta till sig. Kunde tillämpa i sina liv. Som skulle göra allting så mkt bättre. Det är frustrerande att se verkligheten och oförmågan att förstå, ta till sig.
Det finns så mkt fint man går miste om. Genom att blunda, välja rädsla, köra på, safe:a sig genom livet.
Jag vill skaka om, få er att vakna upp och se er omkring. Å ta vara på varenda fucking sekund. Jag vet att min frustration lyser igenom nu men det är väl inte så konstigt.

Så jag tror att de bästa jag kan göra nu kanske trots allt är art bädda ned mig. Samla krafter. Återhämta.
Onsdagarna är ändå inte vad de en gång var men skit i det för man ska inte fastna i det förflutna, bara minnas magin med ett leende och se till att bra saker händer även framöver. Men mest ska man vara närvarande.
Att leva är inte alltid lätt.
Hej så länge.



- bloggat på språng.