Folk kommer och går, in och ut ur ditt liv. Man känner tacksamhet och glädje men den blandas med vemod en regnig morgon när man helst av allt vill ligga kvar och dra sig. När det känns som om några av de där människorna som varit så stora ser ut att vara på väg bort. Då sörjer man lite i det lilla lilla hålet som börjar ta form i hjärtat. Sen får man tänka att det är någon mening med det också.
Sånt är det, livet.

Skönt att sitta i tfn idag. Trött på folk. Egoistiska oförstående folk. Såna finns det p l e n t y !


- bloggat på språng.