Torsdag.

Vatten i öronen.
Så fort jag stannar upp är du där.
Så jag lutar ryggen mot elementet, kanske kan komma åt nån triggerpunkt. Det stramar och kliar och trycker på, precis dom du gör. Inifrån och ut, utifrån och in. Jag biter ihop, påminner mig själv om att öppna munnen men andas genom näsan.
Jag satte på ugnen, för man måste ju äta. Älskar att äta men vad ska jag äta? Nåt man man laga i ugnen...smart.

Vilka vägar jag än tar, hur jag än försöker vara logisk, rationell, fallerar allt.
Jag är blind. Du skulle kunna göra vad som helst, vara hur som helst, det skulle inte spela någon roll. Men han. Han och han och dem, dem kan vara hur perfekta som helst och jag hittar ändå fel.
Ödets ironi.

Men kanske. Är det. November. Som. Blir. Årets bästa. Månad.
Ja!


- bloggat på språng.