Södra Sveriges vita, frostiga landskap svischar förbi mitt fönster på sjs snabbtåg mot huvudstaden. Det är vackert.
Jag tror jag att jag blicka ut en stund istället för ner i diverse skärmar eller böcker som jag har med mig. Det värsta som kan hända är att man är sysslolös? Att man bara är. Utan underhållning eller kommunikationsmöjligheter. Är det så?
Filmfestivalen drar igång på hemmaplan och jag flyr fältet. Inte pga den förstås. Pga soman. Återkommer om vad det Egentligen är. Det är ett sätt att ta sig mot den perfekta kroppen har jag läst.
Jotack.
Whatever that is.

Igår åkte jag till Cnaada i onödan för jag hade missat en avbokning via mail. För att jag inte lyckats få in jobbmailen i iphonen så som innan.
Sen åkte jag en extra lång väg hem för att jag satt djur försjunken i en teckning t Sandra i drawsomething. Nu hoppar jag på fel stockholmståg. Varför? Vem vet.
Har mao skiftat till ännu ett annat Sthlmståg i Skövde och är nu på ett snabbtåg men ändå en timme efter usprungstiden.
Så man kan väl säga att tekniken kan både hjälpa och stjälpa. Inget nytt alltså.
Men nu ska jag lyfta blicken och låta ögonen jobba med något annat än decimeterdjup. Hjärnan också kanske.

Tågresor är bra reflektions och filosofistunder. Inte fisstunder, haha. Eller? Flyg är bättre då, brummar mer xD

- bloggat på språng.