När det stiger uppåt.

Jaha. Så av någon anledning blir ja påsmugen (ja, så var det) av ett lätt illamående lite lagom till jag slutar jobbet. Jag skyller på alla energitjuvar jag fick örat idag. Att sitta stilla, glo in i en skärm och prata i tfn hela dagarna är verkligen inget jag är skapt till. På något sätt.
Kanske fysisk protest.
Inget hit att börja må illa när man har en timme kvar till body combat och allt man vill göra är att bädda ned sig i fosterställning och dra ned rullgardinen.

Vad är det nu jag brukar säga? Allt löser sig.
Så mirakulöst nog får jag vick och kan göra just det. Åka hem, bädda ned, kura ihop, sova. Helande att lyssna på kroppen och fint att få sms med hjärtan som undra hur man mår. Jag har fina fiskar omkring mig. Fishy!
Så nu är man vaken och ohungrig still. Vad gör man? Man tar denna lugna hemmakväll i akt och bakar saffransemlor. Nu är de snart klara.
Så jäkla win.
Moff.


- bloggat på språng.