Med tanke på gårdagens möte var det kanske ingen överraskning, vad jag drömde om. Vem. Ändå stör det mig lite, antagligen på grund av drömmens karaktär, och hur allting blev. En undermedveten reaktion som det medvetna egentligen har lagt åt sidan. Då kommer det tillbaka. Det där jag var nyfiken på. Tankar på natten är inte som andra, som bekant.
Känslan sitter kvar.
Kanske stämmer det.
Jag har svårt för oavslutade saker. Dem ärren har någon annan stått för.
Men fan, rak rygg och mer kan man inte göra ju. Det kan vara hur frustrerande som helst men it takes two to tango. Ibland också to untango, untangle.
His loss anyway, sucker.
Nya möjligheter knackar på dörren. Knackar. Japp. Nya tankar. Nya ord. Nya människor. Nya relationer. Möten. Jag undrar över kemi. Det är ju vad det handlar om i slutändan.
Och jag som bara hade G. Skyller iofs koncentrationssvårigheterna på min första kärleks hårda fall. Det är alltid hårt, hårdast när det unga hjärtat krossas.
Nu ska jag gå upp.
Hejdå nattankar,
Och mitt hjärta det bankar.
För mig.
- bloggat på språng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar