Ibland är det en nitlott att göra tvärtemot. Det känns att hela staden har gått in i ett semestermode! Vännerna flyr stan och byts ut mot främlingar, turister. Kvar är...jag.
Jobbtimmar. Växlande molnighet.
Det är okej.
Fast tanken på hur många som är på väg iväg gör mitt sociala jag lite rastlöst. Kommer jag ens ha tid att umgås ändå? Kanske inte.
Men tid är ju nåt man skapar.
Alltså kommer jag ha det.
Nu är rasten slut:-/
- bloggat på språng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar