Konstigt mode.
Som ett ufo, betraktar utifrån.
Vad ser man?
Hur många färger, och hur starka?

Kliar.
Han lärde mig det, att inte klia.
Han lärde mig att jag inte måste.
Var det allt?
Jaha, tack i så fall.
Är väl inte där än.

Tröttnar. Letar. Hittar. Hoppas.
Frustrationen. Mönstren. Runt, runt.
Kanske fyrkantigt kan vara bra ibland ändå.
?

Känns liksom lite...meningslöst, allt. Betraktat utifrån.
Man undrar,
Vad är poängen?

Man gör vad man måste.
Existerar.
Jag känner mest för att sova. Länge. Vakna i en annan dimension. Med alla bra.
Utvilad och pepp.

- bloggat på språng.