Tack för hjälpen.
Det stämmer, stress är inte fysisk, inte egentligen. Den blir det. Den börjar inifrån och den gröper ur dig. Allt dåligt kommer från början från stress. Allt.
Ibland kan stress vara bra men ovanstående kvarstår. Jag kanske har sagt det förut.
Jag märkte det men ändå inte. I tisdags. Hur det nästan rann över där nånstans med alla packade väskor, koppel, medicin, mat, ombyten, fläng, framförhållning, meck. L o g i s t i k s o m h ö l l p å a t t s ä n k a m i g. För fan.
Ljusflimmer framför ögonen är inte bra. Jag fattar. Vad var jag på väg in i..? Jag ska inte vifta bort det och jag ska lyssna på mina vänner när de säger det som jag brukar säga till dem. Och jag ska säga det till mig själv och jag ska andas och det ska bli ljust i mörkret och allt ska falla på plats. Isär och ihop igen.
Och det ska aldrig ta slut.
Jag ska andas och andas så att magen blir som en ballong vid varje inspiration och jag ska fan bli inspirerad till att leva ännu mer.
Jag ska lyfta blicken från skärmen och titta ut och se. Le. Vara och känna och andas och lyssna. Och jag ska höra.
Så är det.
Ikväll är natten extra lång men sova ska vi inte. Vi ska leva i natt som om det vore den sista. Vem vet om det är det...?
- bloggat på språng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar