Det slog mig, och jag sade det, igår när vi satt på yakis toplfloor och hade det väldans trevligt.
Av människorna runt bordet var det endast en som jag kände för ett år sedan. Jag tycker det är anmärkningsvärt. Och fint. Ingen prestige i det så sätt, jag vet att alla inte hat flexibiliteten att göra en sån sak mitt i veckan, butstill.
Blessed.
Stressed. Det var nåt slags flimmer för ögonen men allt är som det ska sa han och tänkte samma lika och sen var det bra. Tog tillbaka mig själv lite där. Kanske båda. Och just i det där är det nog som det ska vara. I allt ammat också, alltid, på sätt och vis.
Kaffebaren. Karlsson. Onsdagsgunget, peepsen, minnena från då. En annan tid, en annan krets. Ser tillbaka på den med kärlek och omfamnar den nya.
Sjukt tacksam över allt detta.
Året. En tid av förändring. Det stämmer nog.
Tack för att ni finns.
- bloggat på språng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar