Idag är jag sjuk. Kan knappt minnas hur d känns. Vaknar unde natten och mår illa. Sover som en kratta. Går upp och petar i mig en apelsin, en kopp te. Tänker att d nog ska gå bra. Gör mig klar att gå, känner att d inte alls är okej, gör det ändå. Ringer och försöker lösa med kort varsel, svårt.
Löser sig.
Tack.
Snurrar. Varm. Kall. Inte som det ska. Bädda ned, blunda, lyssna, återhämta. Vill ju men får se. Om det går. Jag kommer först i det här läget. Vem klappar mig och kommer med soppa...?

Glad att d kom nu och inte i Berlin. Kanske är det abstinens.
Så mycket kärlek att jag vet att det ordnar sig för oss alla.
Ett hej.



- Posted using BlogPress from my iPhone