Soundtrackoftoday.

Det kommer att bli ungefär sex dagar ensam i Bangkok totalt sett. Dagar, kvällar när jag knappt yttrar ett ord till någon. Man frågar om priset, man frukostkupong, säger tack och frågar efter sin rumsnyckel. Stämbanden vilar.
Nätet finns på hotellet så mestadels vilar även tummarna från mobilskrivande (men inte nu).
Men prisa spotifys offlinefunktion!
Strändernas solnedgångar är ett minne blott, dock finns de bevarade x flera i luren. Nu sitter jag och ser ljuset ändra färg på en sits uppvärmd av dagens sol mellan siam center och paragon. De solskygga thailändarna som tidigare skyndade över torget, som i vilken europeisk stad som helst hade varit fylld av uteserveringar, har nu vågat sig fram, släntrar.

Peolewatching.

Jag har fått höra mig själv beskrivas som iakttagande många gånger nu. Betraktande.
Just because I'm quiet doesn't mean that I'm not aware.
Idag har jag tonsatt med pure heroine och det är som om färgerna blir klarare med musikens förstärkning, och med ens blir hela mitt väsen tydligare. Sprider vibbar utan tvekan, lär mig. Igen.

Jag har suttit här en del och tittat. Läst. Varit. Lyssnat. När himlen mörknat ytterligare några nyanser ska jag vända på klacken och traska hemåt (home is where the heart is) och jag tror. Jag tror att det kan vara dags för den där två timmarsmassagen ikväll.
Unna unna.
Borde provpacka. Tror (vet?) att jag kommer få besvär med att klämma ned allt i ryggsäcken nu. Det är vad en vecka i Bangkok gör, trots att jag tycker mig varit ganska sparsam med inköpen. Ganska. Om det ens säger nåt.
Ändå är det rätt värt. Kan leva på det här, rent materiellt (och andligt, mentalt) länge till en femtedel av vad det skulle kostat hemma och dessutom mer unikt. Så rättfärdigar jag det för mig själv när jag omöjligt kan välja rött eller vitt och tar båda. Sa jag att jag är våg? :)

Idag skiftar jag i nyanser av grönt och jag gillar det.
Jag sitter här och filosoferar och tänker på henne och dig och honom och dem. Hur vissa personer bara fastnar någonstans och vägrar ge sig av trots att man försöker. Jag undrar vad det är jag ska komma fram till för att göra det.
Intrycken. Avtrycken. Avtryckaren. Tryckaren. Ryckaren.

Dags att bege sig, jag reser mig snart och välkomnar kvällen i sakta mak.
Grönt och lila.
Skimmer.


- Posted using BlogPress from my iPhone