Skjuter ut ord från tiotusenmetershöjd för att postas senare. Tiden står stilla här uppe. Sitter mellan två vita skjortor och känner hur varmt det är. Har mer kläder än på flera veckor men har börjat skala av mig. Ironin i att sukta efter luft när man sitter högt uppe i den.
!
Mer än en timme kvar men visst, skynda långsamt.
Ljudbokens offlineläge nådde en gräns men konstant på repeat i mina lurar de senaste dagarna, min senaste audiella förälskelse: lorde.
Blir alltid förvånad. Glad. Upplyft. Hoppfull. När det dyker upp så unga människor som är så bra. Syftar inte på talangfulla.
Egna. Öppna. Visa.
Gamla själar skulle han ha sagt.
Försöker avväga vad andra saker är. Kan bli. Som vanligt helt i onödan, för man kan ändå aldrig veta. Men likväl. Jag är inte där än.
Dras till det udda.
Förresten, vilken jävla omgång jag fick på mr feet innan jag lämnade. Det kändes som han hade koll, vi säger så. För det var både stenhårt och närgånget. Äsch. Känns nästan som jag har tränat men den chocken sparar jag kroppen till nästa vecka. Från elvish timmar i veckan ned till noll, upp till konstant stående/gående och sen blir det att dra upp det hela igen. Rätt hastigt.
Kontraster.
En resa men ändå många.
Mitt val. Alltid.
Spekulerar ovanför molnen.
Kommer på mig själv med att se fram emot att mötas av shanghais kyligare smoggiga luft och få träffa V på hennes äventyr, deras. De fina. Om en vecka är jag uppe i det blå igen, ännu rikare. På vad, det får vi se:)
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar