Att gå hemifrån efter sju och komma hem efter nio. Inte två timmar alltså, utan fjorton.
Det är nästan värst innan man ens har börjat. Att packa väskan och planera. Att bära runt på allt.
Sen, sen går det av bara farten och man känner sig starkare än annars, som att man skulle kunna hålla krigare 2 resten av kvällen. Det är skumt men det är precis därför man kan hålla på som man gör ibland. Jag. För att man inte direkt får energi av att sitta djupt nedsjunken i tv-soffan.
Fast inte desto mindre skönt ska det bli att landa i sängen ikväll.


- Posted using BlogPress from my iPhone