behöver vila efter helgen, tur att jag är nästan ledig i morgon.
suits har mig i ett järngrepp och sommartiden fick mig att känna hopp om livet.
nånting fick mig precis att inse att det ibland behövs något utifrån för att kunna släppa på vissa band. det där igen, det blir som det blir av en anledning.
jag undrar när jag är redo, eller ska jag bara ta kommando? tillåta mig. visualisera. känna.
jag kanske borde fråga.
jag är en helt annan version av mig själv än vad jag var för några år sedan och det är jag väldigt glad över, för när jag ser det i kontrast är det så tydligt var färgerna finns. och jag är långt ifrån färdig.
skalandet fortsätter.