Nånstans tror jag att man(jag iaf) vet vad som är jobbigt för att det är bra och något jag måste igenom och när det bara är helt onödigt-jobbigt. Rätta mig om jag har fel och gör det omedelbart isof.

Tragglar genom en seg jobbdag med långa samtal och lite att göra. En bless på ett sätt men också känslan av meningslöshet, despite all. Tröttheten. Glassen på fikapausen. Kaffetörsten när waycup visar sig vara stängt. Opeppen för att drilla andra, viljan att få stå på mattan själv.
Och
Hur
Allt
Vänds
Powow!
Hur det ena jobbet tynger mig och det andra drar upp mig ur dyngan. Tacka fan för att jag har båda!

Äventyrslustan växer starkare för varje inrutad låst sekund. Om jag jobbade heltid dagtid skulle jag nog råna en bank bara för att göra uppror. Eller nåt. Giltigt skäl till att inte göra det mer än några veckor per år...?

Ska hem och panera fisk, äta massa smör, kolla på mike och harvey och somna.

Jo jag har haft bättre tisdagar men äsch. Har ätit chips, glass och skrattat.


- Posted using BlogPress from my iPhone