an itch.

i´ve got an itch, och den går igenom många lager.  läkande hud, huvudlös gud.
huvudet lös av guld?
har fjärilen blivit en mal om  natten?

det är natt nu kan man säga, konstatera till och med. hur mycket jag än kan uppskatta att vakna tidigt och alltdetdär är det ändå nu. i tystnaden. nattens speciella. som jag nog ändå kan vara mig själv allra mest. jag kan vara flexibel men jag tror aldrig att det riktigt kommer att ändras.


jag pillar bort ojämnheter och tror att det ska bidra till någon slags större balans.

längtan behöver inte vara motsägelsefull och fyllan behöver inte säga något. jag har lärt mig det nu, verkligen, att man egentligen inte behöver säga något. någonsin.
kan vi göra så tills vi har kalibrerat färdigt? är det ens meningen att vi ska göra det.

färdas mellan olika medvetanden och säger saker som inte hörs, som bara känns.
kajsa, vet du att jag fick en tillfällig leverfläck precis precis under naveln när jag var på vipassana. jag trodde det var smuts men det var det inte. försökte pilla bort. jag frågade vad det var och vem jag kunde kommunicera med därifrån och du vet svaret. en dubbelfilad väg och en enkelriktad hade jag. fläcken var den mentala motorvägen till dig, navelsträngen. den är borta nu, för ögat, men aldrig egentligen.

ska blunda i ljusets låga medan doften sprider sig i rummet och lugnet i sinnet.
är det enda sättet att släcka törsten att dricka...?