nattfjäril.

när symboliken finns överallt hela tiden och sammanträffandena börjar bli för jävla konstiga, vad gör man då?
att iaktta är att agera genom att inte agera fast iaf inte reagera.
när meditationen ska vara en frizon som lugnar ned mig men istället ökar min puls och drar iväg mig i framtidsscenarion är jag såklart inte så närvarande som jag borde. det är svårt nu.

det är bara det att logiken är solklar. jag kan följa den ganska bra dagtid, eller iaf tvinga mig till såpass mycket "förnuft". kör, bara kör, säger den. not a big deal.
okej, tänker jag. så gör vi.

sen blir det mörkt.
natten, som jag har sån förkärlek för, får mig på andra spår.
det fjärde djuret. inetsat precis där. dagen efter. är det en slump?
jag tror ju fan inte på slumpen.

där vi möts.
natten.

man fan! man lever ju dygnet runt oavsett när man är vaken och när man sover. hur ska man då kunna veta vad som är rätt? det finns inget rätt och det finns inget fel, fast jag önskar det.
inget sätt jag någonsin använt mig av innan funkar riktigt nu.
och så stressen.
inre, yttre, tick tack, tick tack...

jävla skit.skit.skit.