Blablabla...

Here we go again men nu känner jag i större utsträckning att det kanske är lika bra. Faktiskt.
Fuck this:)

Golvet är skönt, himlen är grå och it is what it is. Liten klump, och lättnad. För att det inte var jag?
Vet inte, och bryr mig inte.

Ibland är empatin ens fall, om än tillfälligt. På det stora hela är det empatin som är vår räddning.

Må alla varelser vara lyckliga. Idag.
En helt vanlig torsdag, eller?

- Posted using BlogPress from my iPhone