Man undrar ju och förundras men ser man sig omkring verkar det ju i alla fall inte vara lätt.
Sorgligt.
Med ögon som är trötta bakom tittar jag fortfarande och skjuter upp lite till fast jag ändå vet att det bara går ut över mig. Jaja.
Vänstersynen är konstig och högersidan ihopklistrad, blir det nåt slags balans i obalansen då? Man kan ju hoppas!
Saker måste redas i, vill inte ha relationsmässiga dreads >_<
Ser världen genom nattens glasögon och känner mig hemma. Vissa ska snart gå upp.
Vissa vet jag inget om.
Vissa saker vissnar aldrig och vi kan viska i ovisshet medan visheten visslar förbi.
Haha. Jag skrattar faran rakt i ansiktet. Sen kanske klumpen i magen kommer tillbaka. Då ska jag sitta på toa länge länge!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar