TGIF13

Det var en sån där helt annan dag för ett år sedan, en sån dag när vi vaknade till frukostbuffé och såg stranden från fönstret. En sån dag när huden började vänja sig vid att få vara fri och brännbar...när man kunde breda ut sin sarong och borra ned fötterna i sanden o vända sig om till sina bästa vänner. Ungefär så. Lunchen bestod av padthai och livet var underbart. (Det är det fortfarande.)
På något sätt känns det lite freaky att årsdagen är just fredagen den trettonde. Jag vaknar på en soffa och kan i alla fall andas genom ena näsborren. Första tanken när klockan ringer är att jag har försovit mig men, nej.
Jag upprepar gårdagens mission och det känns som så länge sen. Jag upprepar dåtidens mission men vet att allting som är är nu.
Jag söker efter känslan och vad jag hittar är...
Insikten slår mig och då är det inte svårt längre. Ingenting. Befäst det, lev det och åk till stranden igen. Låt henne ta med dig på en resa och låt dem sakna.

Jag vet, vet att det blir bra.
Day of the dawg.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Nya Allén,Göteborg,Sverige