Zanzibar.

Allting har saktat ned och jag finner mig själv säga samma saker varje dag. Jag prisar vinden som svalkar mig och varje gång jag får ost eller lök i maten. Jag blir fängslad av skönheten i alla de blå nyanserna, vitheten i sanden och storheten i stjärnhimlen med partykossan. Orden kommer snabbare efter morgonkaffet och tystnaden lägger sig över måltiderna när man kan fokusera på att tugga noga för att orden hinner uttalas ändå. Huden är öm på vissa ställen och jobbar sig mot mörkare toner. Värmen jagar mig om natten och sanden hittar in överallt, men vem bryr sig. Finner skallen fylld med ingenting och det är befriande. Ibland tänker jag på er alla och hur lycklig jag är som är här och nu även om ni är där och nu. Det här nuet är rätt jävla njutbart och vi ses alla snart ändå. I natt ringer klockan före 05 för vi ska smyga med delfiner utan att störa för mkt. Vi har det göttare än göttast här iaf.












- Posted using BlogPress from my iPhone