nya påskpärlor är påträdda längs med minnets långa band och den byxlösa värmen varvades med stilla hagel och mat.mat.mat.mat i vår trio.

när man tänkte att det nästan var över blev det bara bättre och måndagen blev som en söndag fast jag jobbade. och jag njuter och ler med alla celler. skrattanfallen som träningspass och vad mer spelar någon roll än nuet. sakta tar saker form i andra dimensioner och då känns det okej när man vågar sig förbi sina staket som det förflutna satte upp. ibland klättrar man och ibland skuttar man. kvinna.jag.



det andra blir ett blurr som man måste blinka många gånger för att urskilja



det känns ungefär såhär: