tar form.

städar och stökar om helgerna. ljuset förvillar och väcker när lamporna går sönder.
det bildas trådar, många små och först är de lätta att ha sönder, men de växer som en spindelväv. till slut kanske vi blir en kokong, ibland känns det så.
och grejen är, att det skulle inte göra nåt.
sen kan man sitta i en trädtopp och filosofera.
det sker, va?
jag vill ha mera.