små och gula.

Så stark är motviljan mot det enstaka lilla, men förmår hellre att städa tydligen. löjligt, men så är det.
uppmärksammar de små rutiner som blivit utan mening och hur de passar in.
känner hur det spänner över axlarna och bränner inom mig.
det är fredag.
det gick snabbt, faktiskt. kanske för att känslan dröjde sig kvar och inte gick att skaka av sig även om man skulle velat. det växer och slingrar sig runt och in och överallt. jag låter det. tillåter.

och så släpper de nytt! la machina hittar alltid in.

jag är precis som du,

du är precis som jag,

när livet ger oss citroner så gör vi lemonad.