Jag ser det, allt det där kaoset som far omkring och är. Vad det gör med er. Vad som tydligen måste ske nu. Det kommer som i ett kluster och drabbar henne, henne, henne och henne. På olika sätt stormar det och på olika sätt ser ni det. Att ni vänder er till mig oavsett avstånd, och att det hjälper, det är kärlek. Vi får det vi tillåter oss och jag kämpar med det där när det pockar på nånstans inifrån och nånstans utifrån. När det påminner för mycket om det gamla måste jag peta mig själv i sidan o påminna mig om att jag är en annan nu. Vissa vet inte hur mkt det faktiskt krävs men några vet.
Tappar fotfästet och mig själv nånstans mellan snålblåsten och duggregnet. Gråskalan växer och linjerna suddas ut. Vem är jag? Vad gör jag här? Nej det går inte.
Käftsmäll.
Det gör det visst.
Fastnar i nattens tankar och tvivel och drömmer om er som drunknar. Känner egot växa och gnälla.
Käftsmäll.
Vakna upp för fan och have some freakin faith.
Just ja. Just det.
Skit i dået, skit i sen. Se det som är. Nu. Det är det viktiga och det är vad som förloras om jag tillåter det.
Fan heller.
Eyes wide shut.
Shut your mouth.
Mouth the world,
Worlds Collide
Words combine
Äg det.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar