fear doesn't shut you down it wakes you up.

känslan i känslan och den flyktiga rädslan av att ha tappat den. oro kanske passar bättre, men passar inte mig. hur hon fångade känslan och uttryckte i ord som någon bad mig läsa och visste redan innan att jag skulle träffas liksom jag visste att han och jag skulle mötas på fler sätt än allra först. men ändå inte. såhär. det hade jag aldrig anat.
hur jag kan fånga fraktioner av den här dagen och gå tillbaka in i dem för att de var så bra.
att jag knappt kan tro det. att det var jag som låg där i solen.
bryta sina mönster som inte tjänar en.

när man skiter i vad som händer för att händerna är varma och om de inte är det blir de omslutna av någonting större.

och jag såg deras grej också. deras trådar är annorlunda sammanbundna än våra.
vackert att se deras spiral som snurrar uppåt i ljus och kaos som bara bildas när man vågar dras med i den. utan någon säkerhet, utan garantier. när man inser att det ändå aldrig finns några. hur kan det?
mina ord idag är bara idag, kan vara för evigt eller en millisekund. lika sanna ändå. eller lika obetydliga. för vem?

jag tror vi är mer som en våg. en sån där stor, stillsam men kraftfull som bildas långt ute till sjöss och ingen vet egentligen hur. den är ganska smygig, gör inget väsen av sig, men kan röja vad som helst ur sin väg. eller lyfta det till skyarna.

bra. jefligt bra.