Lämnade det där småduggiga gråa och har i år ett helt annat perspektiv, en annan saga. Den här penetrerar fler lager. Må hända färre solkyssta kvällar men värmen strömmar på konstant.
Dröjde lite efter, bara något steg, för att fånga upp den där förundran över hur allt föll på plats just precis såhär.
Och helgen...en fristad, möten och så mycket kärlek. Djupgående men aldrig övergående, eller...sådana löften kan aldrig ges. Allt man kan lova är att göra sitt bästa och det vet jag att de gör. Minns tysta stormar och hur de övervann dem.
Följer nya förebilder som efterlämnar mer. Statuerade exempel då genom att dra och nu genom att leva. Häxdoktor och livsnjutare med smak lammkött men inte spädgris, jo jag kan väl knappast invända.
150815. Det var en sjuhelvetes dag att minnas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar