Äntligen en förlåtande ljummen vind som lyfter minnen från förra sommaren och alla dess miljoner sådana här kvällar när jag ville sparka av mig skorna på väg hem.

En dag när duntäckets skydd inte känns lockande trots stirrigheten bakom skärmskadade pupiller. Armen i vinkel utan tequila, belastar och bönar om vila. Kör genom mörkret och värmen ska bestå, friden kommer när jag känner ditt hjärta slå. Nära nära så nära får ingen gå. Det var då.


- Posted using BlogPress from my iPhone