the others.

vad fan håller vi på med?
saker händer och alltid av en anledning. att världen ser ut som den gör idag beror på oss. detta är vad vi skapar. vi.
det är så lätt att skylla ifrån sig, skylla på alla de andra. det är alltid dem, aldrig vi, och det är där problemet ligger från början. separationen. vi och dom. ofrånkomligt? de andra är alltid farliga, dumma, annorlunda, oförstående.

media på alla plan och alla nivåer är fylld med terror. be hit, be dit. såhär twittrar IS. såhär slår vi tillbaka. såhär ska vi reagera, såhär ska vi krossa dem, döda dem.
jag stänger av det där. vill inte läsa tidningen längre. jag gör det valet. jag vill inte gå omkring med krig och hämndaktioner i skallen. jag vägrar.
det du har i dig är vad du utstrålar och genererar.
hitta sätt att hantera ilskan om den kommer upp. slå på en kudde. skriv ett argt brev. slå dig själv på käften. skrik. spring 2 mil. get your shit together.

jag är inte arg. det jag känner inför hela situationen är snarare uppgivenhet, sorg. och tacksamhet. inte över det som hände, händer, över dessa reaktioner, men över att hans vistelse i paris var helgen innan. över att folk förhoppningsvis är på väg att vakna upp. över små och stora saker som sker i mitt liv och i världen varje jefla dag. utmana dig själv att ändra perspektiv, tvista din tanke.
jag är övertygad om att fokus bör ligga på att sprida det positiva snarare än att bekämpa det negativa. du behöver inte hålla med och jag tänker inte bråka med dig för att få över dig på min sida. det finns inga sidor.