När molnen skymmer solen den här eftermiddagen är det skönt med en paus. Vi flyttar igen. Vi yogar. Äter. Läser. Jag läser hennes ord här och hon existerar nu, fast där. Som alltid är tid och rum ogreppbart.
Magen mätt på ris.
Blå och gröna nyanser som flyter in i varandra, som hans ögon, skiftande.
Drabbas många gånger av det direkta, självklara, fast på så många olika sätt. Kontentan, det är som det är så länge det är.
Slits lite emellan, vem är jag nu?
Brun. Med bett, färg, flagor och allt annat. Det är allt. Jag är. Nu.
-Onthego.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar