För några veckor sedan blev jag tillräckligt motiverad (äntligen) för att gå över från min flexibla kosthållning och testa veganismen. Helt enkelt av många olika anledningar, men främst av etiska skäl, sen miljömässiga och för att testa rent hälsomässigt hur det kändes i kropp och sinne, om det ens blev någon skillnad. Erfor att det initialt var värst mentalt då hjärnan envetet ville fokusera på allt som jag inte skulle få äta om jag skulle fortsätta hålla den här kosthållningen. Irriterande.
Har sen inte hållt det superstrikt och frågat vad det är i varje beståndsdel av det jag stoppat i mig utan använt mitt sunda förnuft och märkt att det failat några gånger när man beställer något som på menyn ser vegansk ut men sedan kommer med smält ost eller vad det nu kan vara. I det främmande landet, när total energibrist rådde slank till och med en Magnum ned, men hur eller hur har jag hållt det så gott det funkat. Inte egentligen märkt något särskilt, mått bra som jag brukar och hållt mig frisk när de andra insjuknat. Idag käkade vi lunch på ett ställe och valde sånt som var vegetariskt varav en zucchinibiff som sen smakade ganska mycket ost(?) och var ganska mäktig. Den landade som en klump i magen, kändes mastig och fick mig att må lite lätt illa. Påminde mig om när jag ätit vegetariskt en tid och tänkte "äsch klart vi kan laga lite egna köttbullar", åt några stycken och fick ont i magen och mådde illa. En fysisk reaktion, inte känslomässig eller mental, i alla fall inte i första hand. Den här gången blev jag ändå lite förvånad över detta eftersom jag inte hållt en helt strikt diet och tänkte att det inte skull göra någon större skillnad.
well. there i go.
Är fortfarande i ett prövostadie och får se vad slutsatsen blir. Ser fram emot att ha ett kök och själv kunna laga, välja och framför allt veta vad som är i det jag äter.
När man ser sig omkring är det egentligen rätt sjukt hur mycket animaliska produkter som folk stoppar i sig, brukar, har på sig etc. Vanor. Djur, tagna ur sin miljö, förpackade och nedhackade så att ingen ens reflekterar över att det faktiskt är en han eller hon, någon som har en mamma, pappa, har kunnat äta, känna, bajsa, kissa, och som i slutändan har slaktats för din njutning. När man tänker på det är det rätt sjukt ändå...kan du se på det ur det perspektivet, bara precis som det är, utan att lägga in dina egna (skuld)känslor? Kan du?
Har sen inte hållt det superstrikt och frågat vad det är i varje beståndsdel av det jag stoppat i mig utan använt mitt sunda förnuft och märkt att det failat några gånger när man beställer något som på menyn ser vegansk ut men sedan kommer med smält ost eller vad det nu kan vara. I det främmande landet, när total energibrist rådde slank till och med en Magnum ned, men hur eller hur har jag hållt det så gott det funkat. Inte egentligen märkt något särskilt, mått bra som jag brukar och hållt mig frisk när de andra insjuknat. Idag käkade vi lunch på ett ställe och valde sånt som var vegetariskt varav en zucchinibiff som sen smakade ganska mycket ost(?) och var ganska mäktig. Den landade som en klump i magen, kändes mastig och fick mig att må lite lätt illa. Påminde mig om när jag ätit vegetariskt en tid och tänkte "äsch klart vi kan laga lite egna köttbullar", åt några stycken och fick ont i magen och mådde illa. En fysisk reaktion, inte känslomässig eller mental, i alla fall inte i första hand. Den här gången blev jag ändå lite förvånad över detta eftersom jag inte hållt en helt strikt diet och tänkte att det inte skull göra någon större skillnad.
well. there i go.
Är fortfarande i ett prövostadie och får se vad slutsatsen blir. Ser fram emot att ha ett kök och själv kunna laga, välja och framför allt veta vad som är i det jag äter.
När man ser sig omkring är det egentligen rätt sjukt hur mycket animaliska produkter som folk stoppar i sig, brukar, har på sig etc. Vanor. Djur, tagna ur sin miljö, förpackade och nedhackade så att ingen ens reflekterar över att det faktiskt är en han eller hon, någon som har en mamma, pappa, har kunnat äta, känna, bajsa, kissa, och som i slutändan har slaktats för din njutning. När man tänker på det är det rätt sjukt ändå...kan du se på det ur det perspektivet, bara precis som det är, utan att lägga in dina egna (skuld)känslor? Kan du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar