Rädslor.

I en månad framöver kommer jag att växa lite extra mycket. Just nu är det väldigt energikrävande. Utsätta sig för sina rädslor varje dag. Utmana. Omkullkasta. Skita i om det blir fel för det finns inget fel. Vara bland främlingar som håller på att bli någonting mer, bygga broar. När ingen talar ditt verbala språk men på andra plan. Känna brisar i värmen. Kisa mot hen på andra sidan. Spetsa det trubbiga örat. Chaturanga dandasana. Inspirationen flödar. Adrenalinet. Koffeinet. Flödet. Flödet.
Föder nya versioner av oss. Något annat.
Shiva.
Släppa loss och fokusera. Lugn och lättja. Vila. Spritter. Ögon som ser och blickar som möts. Hjärtan som öppnas, röster som talade tyst men snart vågar höras.
Pedagogik. Mimik.
Att bestämma själv. Ta kontroll.
Att nästan ha somnat till dokumentären om yogananda. Gå hem för att vila och bli lämnad till sitt öde. Att battla sitt ego som skriker och blir litet och tjurigt. Att andas och välja bort den delen av sig själv och att faktiskt lyckas. Att istället ta en dusch och skölja bort det onödiga som fastnat och låta orden skölja över och ur mig som en annan slags rensning.
Att veta sitt eget bästa och skippa kvällens skojiga event för att dagens prana är slut slut slut. Att känna sig själv och veta att det jag väljer är okej. Det bästa just nu. För mig.
Att smälta dagen.
Maten.
Göra läxa. Går det?
Ligga under lakanet, ren, bar och ensam.
Att njuta av tystnaden och dunklet som omsluter.
Att inte bry sig-på ett bra sätt.
Att varje dag fråga sig om det här kanske var en dum idé ändå. För att i nästa stund tacka universum för allt som är. Precis som det är.
Speglingar. Av oss, liksom månen speglar solens ljus och vi alla är ett. Lika beroende är jag av dig som du av mig och alla de andra.
Hennes ord ekar någonstans där bak. Långt borta men nära.
Deras upplevelser, med mig.

Livet, led mig och jag ska leva dig igen.


-Onthego.