rensa.

plötsligt är lägenheten tömd på folk och alla de där jobbveckorna där jag knappt kunnat andas är till ända. det är bara jag och Lucy hemma. Lucy är hushållets hamster.
huden håller på att läka ihop, det svidande spruckna är borta men det kliar fortfarande. stresspåslag.
så för att ta mig in i nästa era av allt som egentligen existerar samtidigt tänker jag använda det här utrymmet för att rensa ut saker som finns i mitt system, framför allt i mitt huvud, som jag stör mig på.

överdrivet bekräftelsebehov, speciellt uttryckt på sociala medier.
sociala medier. älskar och hatar. är lika beroende som de flesta men känner en längtan bort från det.
oförmågan att umgås utan mobiler. oförmågan att kunna fokusera på en sak. att äta middag över ett samtal istället för över skärmbelysning.
skärmar och hur dum i huvudet man känner sig efter att ha suttit framför en en hel dag.
systemet som vi är inlåsta i efter egen vilja.
sjukvården. hur man kämpar för att hjälpa och göra alla till lags utan några medel. hur vi får sämre betalt än lagerarbetare utan utbildning. hur vi ska lösa alla problem och förstå allt och alla. hur vi ska bli utskällda och behandlade för att folk inte kan se längre än sin egen nästipp.
egoism. oförmåga att se helhet och utanför sig själv.
när folk gör undantag för sig själva.
jag, jag, jag.
att alltid vara så himla förstående när ingen annan förstår ett skit.
makt.
pengar.
makt och pengar.
de som sitter på makten.
folks uttryck för rättighet att äta kött. sen när äger man en annan varelses liv?
när man tror att man är ett team men den andra är en solist i smyg.
smulor o hår som fastnar under fötterna.
hetsen till fylla.
olika villkor.
all skit som kvinnor måste gå igenom men inte män. för att det inte alls är jämnställt på långa vägar.
att allt ska planeras så in i helvete. hela tiden. typiskt tröttsamt svenskt. oförmåga att vara i nuet.
starka lampor överallt.
folk som röker. eller när folk röker snarare kanske.
alltså sammanfattat, som alltid.
rädslor.

måste ha luft nu, måste ha space, måste andas. annars blir man bitter.
så många gånger de senaste månaderna har man velat ge folk en käftsmäll för att de ska vakna upp ur sina komaliknande tillstånd. velat fly undan mängden.

räddningen, ljusglimtarna ligger också i utbytet. tacksamheten man får tillbaka, oavsett på vilket sätt.
värmen, närheten, känslan.
frekvenserna.
när jag faller in i en offerroll men kan zooma ut och hitta den andra versionen, den jag vill vara.
vetandes att jag kan mer än så.
att jag inte är beroende av någon eller något för att klara mig.
allt stöd som finns och där även tack vare de kommunikationsmedel vi har-även om de behöver strypas.

anyway. nu ska jag hitta tillbaka till det andra och ge det utrymme igen. det som inte är menat att följa med på den resan nu kommer att falla undan. det blir som det blir och som det är menat.
nu ska jag fortsätta rensa på andra sätt.