Nu sitter jag här med lagom tentaångest...eller egentligen är det knappt ångest-bara längtan. Längtan tills den är över. Det känns verkligen att det är slutet av terminen. Man orkar verkligen inte mosa in mer information i hjärnan. Den är mättad. Börjar känna tyngden i ögonlocken också så ska snart natta, men läsa igenom mina anteckningar en gång till innan.

Idag gav vi upp studierna redan vid ett. Det har varit en trött och stel dag. Jag o Madde såg på Grizzly man. Den snubben hade inte alla hjärnceller på plats alltså-men så blev han ju också uppäten av en björn så vad ska man säga.

När himlen sprack upp började jag leva igen. Tog en promenad, riktigt skönt. En promenad i telefonens tecken, liksom resten av kvällen. Erika ringde, Manne ringde (han kommer inte hem i helgen), sen ringde jag mamma (man kan alltid bli lika sjukt irriterad på sin mamma. Hur kommer detta sig!? *arghhh*), ringde Madde, ringde Krull och pratade med henne tills hon var tvungen att hoppa i säng. Det var trevlish. Det är så skönt med såna vänner som man inte nödvändigtvis behöver prata eller träffa så ofta men som man ändå kan ringa/träffa när som helst utan att det känns konstigt.

Så blir jag ensam i sängen ytterligare drygt en vecka-men det är inga problem. Nu är man ju så sjukt härdad att två veckor är en baggis.

Annars har det väl inte hänt nåt sådär världsomskakande...Ska troligtvis vicka på Njoy i sommar, kul kul. Blir tråkigt att ta semester från sats. Jag är en träningsslav. Eufori.