6 november

Så det nya livet har börjat...det utan praktik.

Det jag har kommit fram till hittills är:

-det är svårt att hålla sig vaken på föreläsning om man inte får rast varje timme (fast det var väl ingen nyhet)

-fast man bara sitter där så blir man hungrig och saknar förmiddagsfikat/extrafrukosten.

-man blir jävligt kall av att sitta still så trots att det är 7+ och sol ute så fryser man på vägen hem.

-det tar tid när ca 100personer ska värma sina matlådor samtidigt.

ja...nu sitter jag här och försöker vidga mina vyer och kanske fundera på att fortsätta bo i studentlägenhet...men det kräver i de flesta fall någon att bo med, eller hjälp med hyran. Bara att inse, bor man i flogsta så bor man ganska billigt.

Så sitter jag och blir stressad över hundvaktsbesväret. Måste hitta nån bra, ledig och som inte vill göra det för pengarnas skull och det snabbt. Gah. Idag hade veronicas granne satt en klagolapp på hennes dörr när hon gick ner i tvättstugan. "Nu måste det bli ett slut på hundarnas ylande och skällande". Och detta var när dem hade varit ensamma i typ 5 min. Herregud, tur att jag inte bor där. Folk verkar på det stora hela väldigt intoleranta när det gäller ljud som kommer ifrån hundar. Musik kan dunka på rejält men det gör inget. Hur kommer detta sig? Är det för att de oroar sig för hundens skull och tror att den far illa eller är de bara jävliga? Uppenbarligen förstår de inte att en hund inte bara vaknar upp en dag och tycker om att vara ensam. Hur som helst blir jag stresssssad.

Planen för idag är att faktiskt förbereda yoga passet lite, typ snart. Gå ut med Des så han får springa av sig och kanske är lite trött när han ska vara ensam. Sen kommer Åsa hit på sovbesök. Ja, det kanske inte var så mkt jag skulle göra ändå, men det känns som det. För att det ligger massa andra grejer och stressar i bakgrunden. Blä.

Vet ni vad som hände igår?

Skulle ut och gå sista rundan med Des vid tio tiden...vi knatade på en stund och när jag kom tillbaka var inte nycklarna längre i min ficka. KUL. Givetvis hade jag inte heller tagit med mig mobilen (det är väl onödigt). Ajaj, men eftersom jag var ganska säker på att jag lagt nycklarna i fickan började jag traska tillbaka och bad att dem skulle ligga nånstans på vägen. Jag hade tur. Jag hittade dem. Men det var lite jobbigt där ett tag. Nu följer mobilen med ut.