början på slutet?

Frågan är om jag verkligen kommer palla den här våren? Det känns redan som det är sjukt mkt. Klockan ringde strax före halv 6 imorse och efter att ha lämnat desmond hos KC family var jag på ackis i tid 6.45. Praktiken i sig är det inget fel på för tillfället, helt OK och sköna människor. Det jobbiga är att man på den övriga tiden inte hinner med det man vill göra. Speciellt inte att slappa. Jag slutade 16.00. Var inte hemma förrän 1h senare (byta om, rödljus, hämta des och promenera hem med honom). Då har jag knappt 45 min innan jag måste gå iväg till mitt yoga pass som börjar 18.00. Så nu har jag landat hemma, hunnit prata med Manne och slängt in nåt i ugnen. När jag har ätit ska jag gå ut med Desmond och sen gå och lägga mig. Och morgondagen kommer att se snarlik ut. Och dagen efter det också. Sjuksköterskeyrket tar inte hänsyn till att det är helg. Icke. Så...jag får jobba, men utan lönen och utan friheten att kunna vara helt ledig på fritiden. Nu syftar jag inte till träningen, desmond eller så för det är ju självvalt, men trots praktiken så måste vi ju skriva PM, söka vetenskapliga artiklar och reflektera hit och dit. Så vad jag undrar är:
hur ska jag ha tid att träffa mina vänner?
hur ska jag ha tid att träffa Manne?
Hur ska jag ha tid att plugga till omtentan?
Och hur ska jag klara det här utan att gå in i en betongvägg?
Det kanske går, det är inte omöjligt, men det känns ganska tufft redan nu. Men i mina ögon finns det inte egentligen något som jag kan välja bort för att lätta på bördan. Så till vida jag inte vill hoppa av min utbildning, vansköta min hund eller bli en otränad soffpotatis. Så...varför klagar jag egentligen?
snurrigt.
Utöver detta har jag x antal utbildningar i sthlm som jag måste gå, det blir typ 6 helger i sthlm i vår eller nåt sånt. Kul, men jobbigt. Dessutom har jag vänner som fyller år, som jag inte sett på länge, en lägenhet att inreda, och tro det eller ej-men även en kropp som ibland behöver vila.
Ja, det kan ju inte bli annat än spännande;-)