En liten bitterfitta?

Ibland känner man sig bara bitter och sur och man inser det själv och önskar att man kunde vara en sån där person som helt ärligt kunde glädjas åt allt som andra får ta del av.

Kanske kommer man dit en vacker dag. Kanske är det något man föds till.

Så, vad klagar jag över nu då?

Jag tror jag håller på att bli lite smågalen på att gå hemma ensam hela dagarna och inte ha några pengar. Som vanligt har jag pass på mån kvällar. Manne brukar inte ha någon kvällsaktivitet, men idag skulle han jobba över. Hur länge? Nej det visste han inte, men han sa att han skulle höra av sig under dagen. Gjorde han detta? Nej. Svarade han när jag ringde? Nej.

Så där stod jag med en hund som inte kan vara själv (iaf helst inte 3h på kvällen när folk kanske ska sova). Trodde inte att Freddan kunde ha honom, men ringde iaf och hon kunde. Puh. Men är det så svårt att plocka fram telefonen? Är det?

Den där hundgubben har heller inte hört av sig så skit i honom.

Dock är jag i stort behov av hundvakt eftersom min temporära hundvakt tydligen ska åka till Sälen nästa torsdag. Det kan man ju knappast säga nåt om egentligen, jag är ju glad att hon ställer upp (tack tack). Men tydligen ska hela Mannes familj t Sälen och vi får ju följa med, men jag KAN JU INTE eftersom jag börjar min utb. på måndag. Men Manne funderar på att ev. följa med. När folk säger sånt har jag lust att bara dra åt helvete och leva mitt eget liv men det gör jag naturligtvis inte eftersom jag väl borde vara glad för hans skull. Det är det jag önskar jag kunde vara, men istället blir jag sjukt bitter. Bitter för att jag längtat/önskat/tjatat om att jag vill åka snowboard i typ 2 år nu men ingen nappar eller så ges inte tillfället. Nu när jag har varit ledig i nästan 2 månader dyker detta erbjudande upp TVÅ jävla dagar efter att jag börjat min utb. Jamen man kan ju skära halsen av sig för mindre.

Ni ser va? Jag pallar inte detta jävla hemmafruliv, iaf inte utan någon att hänga med. Förstår att XXXX fick börja äta antidepressiva lkm när hon befann sig i samma situation. Men jag hoppas på räddning från den ljuva bitterheten på måndag. Åtminstone delvis.