Från knutar och trassel som håller mig tillbaka.
Vad är det jag behöver göra?
Eller betyder nästa era, den som jag snart träder in i, att allting faller på plats.
Jag. Du. Dem. Vi.
Allt.
Jag ser bara brister och jag vill men känner skepsis.
För att det är något som saknas.
Du.
Jag har försökt, försökt som fan. Jag har kämpat, jag har kastat mig själv.
Det svåra är den där balansen.
När ska man ge upp och släppa taget och när ska man kämpa för allt vad man är värd? Hur vet man? När finns det en chans? Det finns väl alltid en chans? Men det går ju bara till en viss gräns. Men gränser finns ju egentligen inte så hur blir det då?
hur fungerar attraktionslagen när två krafter drar åt olika håll? vinner den som drar mest? Vinner kärleken över rädslan? För då har jag det som i en ask.
Som. I . En. Ask.
Din rädde fan!
- bloggat på språng
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar