Det må kännas som en lyxproblem och en löjlig klagan men likväl. Det är kallare än på länge men står här på vagnen och överväger att börja cykla bara för att jag vantrivs så sjukt på morgonvagnen till jobbet. Fast nu ska jag ju jobba högst måttligt på det här sättet så kanske är okej men.
Att stå som djur i bur, packad med andra nollställda uttryckslösa medmänniskor alldeles för nära i hennes kluvna toppar och schampodoft eller hans armhåla och rökandedräkt.
Det får mig att vilja kasta allt och fly. Det var dem här jag triumferade mot när jag åkte hem efter nattjobbet. Nu är jag en av dem. Men det var det jag ville?!
Man ska testa allt och sen vet man. Mao vet jag nu.
- bloggat på språng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar