Mörkret. Det är överallt fortfarande, fast det har vänt med mer än 18 minuter. I söndags såg jag solen. Om en månad drar jag norr och sen söder söder söder tills hjärtat blöder.


Hungern.
Jag vaknar med den. Mitt i drömmen, med en känsla av...
Jag vet inte riktigt. Någon slags olust kan jag pinna ned det till. Och minnas fragment ur drömmen.
Hon som borstar hästen. Vi som går upp i djungeln.
Att jag somnade med hoppet.
Vaknade snabbt igen. Eller somnade jag ens?
Spikar och ljudbok.
Hungern.
Känslan.
Filmen. Blå är den varmaste färgen. Den slog omkull mig! Jag är känslomänniska och längesen var det jag kände SÅ mycket under en film. Kanske i verkligheten också, vilket gör det sorgligare.
Det kanske var lite hårt.
Blått hår.
Blå känslor.
Blå klänning som påminner mig om Kajsas såhär i efterhand.

Reflektioner, tankar, mörker.
Längtan. Hunger. Behov.
Basala behov.
Ja så är det.
Jag censurerar mig själv och funderar på att somna om. Borde. Kan jag? Ska jag?
Innan värmen, innan frukost.
Jag antar att jag är skyldig mig att försöka. Mitt framtida jag som ska göra en dag av det här mörka.
Hon vill nog ha sömnen.
Nu.

- Posted using BlogPress from my iPhone