Som sagt har jag varit ledig. Mer ledig än jag har känt mig på hemmaplan på länge, länge, länge. Mer fri, mer levande. Det kan tyckas trivialt, men det är det inte. Jag ser det hela tiden, varje dag, hur folk inte lever fast de andas och går omkring.
Gång på gång får jag bekräftat vad jag har gått igenom. Det gör mig än mer tacksam över de förändringar jag har gjort i mitt liv. För den plats jag befinner mig på nu, på alla plan.'
du skapar din verklighet.
ditt liv.
allt som någonsin har funnits och kommer att finnas är nu.
Sprid det i dina vener, i varje cell, i varje ord, i hela din existens, och låt det vibrera över osynliga imaginära gränser som skapats av huvuden som befinner sig för djupt insnärjda i sig själva, och av egon som inuti är pyttesmå.
Ibland krävs det bara lite skrap på ytan för att något ska välla fram, och det kan verka åt båda hållen. I det här fallet var det positivt. Det är så mycket som är positivt och det är där ditt fokus ska ligga. Ditt, mitt, allas. Jag har saker att jobba på också, såklart. Det ska jag lägga mig och klura på snart.
Tacksamheten just nu, mer specifikt. Midsommarafton i lugnets sällskap och kärlekens inkluderande närvaro. Där jag i kontrast till förra årets firande (som var fantastiskt på många sätt) nu var den enda som delade mer än skaplig närhet (blisseh). För maten. För mörkergömma och promenader på landet. För att finna ro i att ta en dusch och krypa ned i sängen klockan nio en lördagkväll när himlen är blå. För alla sovmorgnar. För sällskapet. För maten. För energin. För orden, gemenskapen. För stegen i sommarkvällen, för att kylan mot huden inte känns för att värmen kommer inifrån.
För att jag ska bryta min ledighet ordentligt i morgon, men det inte ens känns jobbigt för att jag faktiskt tycker om det jag ska göra i morgon. För att solen kommer att skina och själarna är goda. För choklad med havvsalt och delat boende. För en aldrig sinande källa. För röda floder och uppehållet mod. För flödande ord låter jag det som växer i nacken symbolisera allt det där, och det här.
life is mind-blowing, be grateful.
always.
Gång på gång får jag bekräftat vad jag har gått igenom. Det gör mig än mer tacksam över de förändringar jag har gjort i mitt liv. För den plats jag befinner mig på nu, på alla plan.'
du skapar din verklighet.
ditt liv.
allt som någonsin har funnits och kommer att finnas är nu.
Sprid det i dina vener, i varje cell, i varje ord, i hela din existens, och låt det vibrera över osynliga imaginära gränser som skapats av huvuden som befinner sig för djupt insnärjda i sig själva, och av egon som inuti är pyttesmå.
Ibland krävs det bara lite skrap på ytan för att något ska välla fram, och det kan verka åt båda hållen. I det här fallet var det positivt. Det är så mycket som är positivt och det är där ditt fokus ska ligga. Ditt, mitt, allas. Jag har saker att jobba på också, såklart. Det ska jag lägga mig och klura på snart.
Tacksamheten just nu, mer specifikt. Midsommarafton i lugnets sällskap och kärlekens inkluderande närvaro. Där jag i kontrast till förra årets firande (som var fantastiskt på många sätt) nu var den enda som delade mer än skaplig närhet (blisseh). För maten. För mörkergömma och promenader på landet. För att finna ro i att ta en dusch och krypa ned i sängen klockan nio en lördagkväll när himlen är blå. För alla sovmorgnar. För sällskapet. För maten. För energin. För orden, gemenskapen. För stegen i sommarkvällen, för att kylan mot huden inte känns för att värmen kommer inifrån.
För att jag ska bryta min ledighet ordentligt i morgon, men det inte ens känns jobbigt för att jag faktiskt tycker om det jag ska göra i morgon. För att solen kommer att skina och själarna är goda. För choklad med havvsalt och delat boende. För en aldrig sinande källa. För röda floder och uppehållet mod. För flödande ord låter jag det som växer i nacken symbolisera allt det där, och det här.
life is mind-blowing, be grateful.
always.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar