jag tror att det är fredag. jag gör lite av allt och med mycket känsla och tycker att tiden inte räcker till ändå, trots allt. i början, så trött.
i svetten, we unite och teamkänslan infinner sig, energin flödar, inombords ler jag. sen tar jag en bild.
lila.
tröttnar på hans krångel. igen.
när kommer floden?
jag tror han märker skillnad och jag har svårt att förstå.
noterar nyfikenheten, hejdå så länge.
jag ger henne nästan hela mig i en timme.
svindlande djup.
personalen på systemet på avenyn är tysken gånger trevligare än den i nordstan. ja jag dömer alla efter en och köper sockerfri sprit för 399kronor. så mycket billigare än på krogen, och flaskan är så fin. jag ska bygga ett slott av mina flaskor, eller skicka flaskpost med haikus i.
hellre ett plastslott av flaskor än luftslott.
det som inte syns finns inte, tänkte han.
han vet ingenting, tänkte jag, ingenting.
jag ger mig själv till henne sedan. känner hur kaffet plockar upp mig och forcerar mitt tal för att hinna med mer på den givna tiden som sedan ändå begränsas av kaffet som fyller blåsan som trycker mot jeggings som ändå inte är lika sköna som leggings.
vägrar envist att betala tiokronor för att tömma blåsan, men kissar ändå inte på mig.
det finns fördelar med att vara vuxen.
fördelar som inte innefattar att ha skaffat två barn vid trettiotvå.
man kan hålla sig. länge.
skriv då, skriv, vad ska det bli?
att inte ha några förväntningar.
att slitas mellan läger, att bara vara.
att det är fredag snart fast det i mitt huvud borde vara lördag.
host.
inser att det inte bara är jag. att jag kan mötas oavsett, men kanske inte han. varför man alltid sätter sig själv i det lilla skalet när det lika väl kan vara han. hon. de.
och så är de så lika. de där tre har alla gemensamma nämnare men är från olika olika platser. ser där deras fält möts fastän aldrig i den fysiska verkligheten. än. de är spöken. de är krigare. de är från andra dimensioner.
jag ska bara, intalar jag mig själv och fortsätter i all evighet utan att veta varför.
i svetten, we unite och teamkänslan infinner sig, energin flödar, inombords ler jag. sen tar jag en bild.
lila.
tröttnar på hans krångel. igen.
när kommer floden?
jag tror han märker skillnad och jag har svårt att förstå.
noterar nyfikenheten, hejdå så länge.
jag ger henne nästan hela mig i en timme.
svindlande djup.
personalen på systemet på avenyn är tysken gånger trevligare än den i nordstan. ja jag dömer alla efter en och köper sockerfri sprit för 399kronor. så mycket billigare än på krogen, och flaskan är så fin. jag ska bygga ett slott av mina flaskor, eller skicka flaskpost med haikus i.
hellre ett plastslott av flaskor än luftslott.
det som inte syns finns inte, tänkte han.
han vet ingenting, tänkte jag, ingenting.
jag ger mig själv till henne sedan. känner hur kaffet plockar upp mig och forcerar mitt tal för att hinna med mer på den givna tiden som sedan ändå begränsas av kaffet som fyller blåsan som trycker mot jeggings som ändå inte är lika sköna som leggings.
vägrar envist att betala tiokronor för att tömma blåsan, men kissar ändå inte på mig.
det finns fördelar med att vara vuxen.
fördelar som inte innefattar att ha skaffat två barn vid trettiotvå.
man kan hålla sig. länge.
skriv då, skriv, vad ska det bli?
att inte ha några förväntningar.
att slitas mellan läger, att bara vara.
att det är fredag snart fast det i mitt huvud borde vara lördag.
host.
inser att det inte bara är jag. att jag kan mötas oavsett, men kanske inte han. varför man alltid sätter sig själv i det lilla skalet när det lika väl kan vara han. hon. de.
och så är de så lika. de där tre har alla gemensamma nämnare men är från olika olika platser. ser där deras fält möts fastän aldrig i den fysiska verkligheten. än. de är spöken. de är krigare. de är från andra dimensioner.
jag ska bara, intalar jag mig själv och fortsätter i all evighet utan att veta varför.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar