En sommarnattsdröm.

Så står man plötsligt vid en annan station och väntar på spårvagnen i en ljus sommarkväll. Hur gick det till?
Vad hände med allt det andra?
Upplever att allt går lite för fort här, vill inte riktigt fasas in i det men gör heller inte någon direkt motstånd.
Tar del av alla de draman som utspelar sig i den här verkligheten och spelar kula med de som upplever den.
Kan lunken men känner mig som en smygig Alien, en som en gång var som de andra men konstant tar steg åt ett annat håll, med kliv som blir längre.



-Onthego.