Nånstans tror jag att man(jag iaf) vet vad som är jobbigt för att det är bra och något jag måste igenom och när det bara är helt onödigt-jobbigt. Rätta mig om jag har fel och gör det omedelbart isof.

Tragglar genom en seg jobbdag med långa samtal och lite att göra. En bless på ett sätt men också känslan av meningslöshet, despite all. Tröttheten. Glassen på fikapausen. Kaffetörsten när waycup visar sig vara stängt. Opeppen för att drilla andra, viljan att få stå på mattan själv.
Och
Hur
Allt
Vänds
Powow!
Hur det ena jobbet tynger mig och det andra drar upp mig ur dyngan. Tacka fan för att jag har båda!

Äventyrslustan växer starkare för varje inrutad låst sekund. Om jag jobbade heltid dagtid skulle jag nog råna en bank bara för att göra uppror. Eller nåt. Giltigt skäl till att inte göra det mer än några veckor per år...?

Ska hem och panera fisk, äta massa smör, kolla på mike och harvey och somna.

Jo jag har haft bättre tisdagar men äsch. Har ätit chips, glass och skrattat.


- Posted using BlogPress from my iPhone

det varierar väldigt mkt just nu.
och jag hittar tydligen lugnet och kontrasten till dessa jobbdagar genom att ligga på golvet och knarka olika serier. tog upp promenaden till jobbet i morse.

det känns som jag ibland inte bryr mig om att pusselbitarna ligger utspridda över hela rummet, och ibland vill jag desperat hitta den där jäkla hörnbiten.
ambivalent.

att inte göra något är ju också ett val.
hur ska man verka?

Gråblå.

Mitt i allt känns det plötsligt ensamt. Konstigt.

Klarade att mota bort molnen tack vare känslans frånvaro och fick känna solen möta huden sådär ljuvligt trots att vi nådde brisen först framåt eftermiddagen.
Vattnet var svalkande, helande.

Unheard bassbeats genom landskapet som är så svårslaget. Mot mellanlandning, fakemexikanskt o scarymovieattempttvå.

Det blir inte alltid som man tänkt sig men det blir alltid bra, sa hon och funderade på alternativen, perspektiven och dundrade på.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Tgif

Jaha hej.

Den här dagen var intressant. Vaknade med en känsla av att något inte stod rätt till och fick det bekräftat när klockan visade 23 minuter efter att jag börjar jobba.
Upp.
Fumlar och fipplar så ansiktskrämen flyger ned i toaletter.
Upp.
Orkar inte skynda för mycket, skyndar lagom.
Framme på jobbet 1,5h för sent men får ändå äta frukost. Fint.
Lunchar på asgoa fisklådan på kajkanten med e. Svettas.
Svettas mer.
Tror att jag slutar fem men slutar visst fyra. Hellagood.
Parkhäng med glass. Pistage och valnöt. Vin. Sällskap.
Pizza. Kannor. Sällskapets två yngsta som dessutom har semester mår dåligt och ger upp. Intressant. Klockan är typ nio-ish.
Pratar. Pratar. Sitter.
Tre kvar.
Dansar. Svettas. Nykter. Trött.
Lämnar de två. Åker fel. För långt. Springer. Hinner. Små ögon.
Perspektiv.
Varje vecka har ett nytt tema och jag ser med andra ögon nu. Nyare. Jag ser puppan och larven och jag inser. Så länge dörren är öppen så är den. Hon ser potential. Hon är fin. Jag är nykter och trött. Små ögon. Varma fötter.
Helgen fri.
Han jobbar.
Hon ska se på fotboll.
Jag ska umgås. För fan.
Som innan eller annorlunda?
Det får vi se.
Men som sagt, perspektiv.

Och de tre viktigaste blev alltså
Gymnasievalet, att dra t Oz själv 19 och reflexologin.

Tack för sällskapet. Snart behöver jag bara mig själv och då kommer resten. Jag tror henne och uppskattar de fina orden och att jag hittat en till sån här jefla bra människa.

Han. Han är mer en känsla än en person.





- Posted using BlogPress from my iPhone

Värmen vinden och solen får mig att tänka på slöa sommardagar på stranden på senoren. Det hade varit skönt att vara där.
Pusslar med mer än heltid och det sociala livet som bara ökar i vindkraft och skänker mig så jävla mkt. Jag har åkt båt till fel hållplats, blivit dränkt i regnet, kollat på en hel fotbollsmatch, sovit borta mer än jag sovit hemma, packat in mitt liv e kånken och tygkassar och frågan om när jag ska hinna tvätta min svettiga tvätt är ett konstant mysterium.
Solen bränner genom superhuden och hela mitt jag gör motstånd mot att gå in igen, in till telefonen och jobbet. Men playknappen är intryckt och med alla missions kommer också en kraftig vibb som fångar mig från sidan och får mig att le oavsett hur mkt regnet har vätt mitt hår och paraplyet hänger kvar på sin krok.
Efter konstens alla regler ska jag fokusera på att vara jag så mycket jag bara kan. Resten får ni andra sköta. Ta ett steg tillbaka så ser ni. Mig. Och allt det andra.


Minus på sömnkontot men plus på karmakontot. Komplexa konstiga speciella ljustorn har tydligen blivit min inriktning, föga förvånande.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Era

Nu skare börja knegas alltså. Opepp men ska peppa. Here we go! Tropisk värme kl 8 men visst nu ska jag checka in på Capio. Hurra.

- Posted using BlogPress from my iPhone

We're all dreamers.

Allt och alla är så intressanta. Sjukt insnöad på beteende, hur vi fungerar tillsammans och var för sig. Gruppdynamik. Vilka ursäkter man har för sig själv, hur så mkt bottnar i rädslor. Vilka som vågar inse och utmana dessa.
Kanske gör jag en inre avhandling av människans sociala beteende, men jag umgås med er för att jag vill. För att jag värderar, uppskattar, gillar. För att jag vill ge mer. Lära mig. Förstå.

You're the light over me.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Drottningtorgsbron,Göteborg,Sverige

jag tycker att det är fantastiskt fin att ni läser vad jag skriver och blir ännu gladare när jag får höra att ni uppskattar mina ord.
tack.

den här torsdagen blev så bra ändå.
ändå, som att jag förväntade mig något mindre? jag vet inte.
det känns som en produktivt balanserad dag trots att jag aldrig hinner lämna tillbaka den där försenade boken på bibblan. prioriteringar...
tackar mig själv för bikramen. den fick mig att falla på plats. fick alla tankarna att stillas, tog fram den explicita närvaron i stunden när svetten tränger igenom och strilar på brun, bläckas, befläckad hud.
min.
med tystnaden kommer den självklara insikten, när tjattret dunstar.
älska mig. under kvällens golvtid såg jag den där showen på svtplay.

jag ska inte bli långrandig för fredagen väntar.
insikten var att man kan bara vara den man är, den bästa versionen av sig själv i så stor utsträckning som möjligt. om folk inte gillar en då är det inte mycket mer att göra. jag lever inte för andra, jag lever för mig själv, men jag värderar er andra skyhögt.

jag ska avsluta kvällen med att skriva igen. på papper. jag är visst inne på att rada upp saker. ibland kan man behöva det, för att förtydliga. igår radade jag upp önskningar. idag ska jag befästa saker som du, ni, han, hon, hen, de har sagt till mig som har gjort mig glad. som jag vill komma ihåg. för att det är så lätt att låta det negativa ta mest plats.
jag vägrar.
jag vägrar fortfarande låta de där pockande tankarna ta mer än dessa rader.
ibland är ignorans det bästa sättet. ibland det enda.'
a beautiful mind.

hej.

på nåt sätt blev det torsdag igen så snabbt.
jag vill tacka för alla ord som ni skjuter tillbaka till mig, de betyder mkt.

jag är bara hemma och mellanlandar. det här blir en sån dag när jag går från det ena till det andra och det tredje. svida om, packa väska, andas djupt ned i magen.
i morgon är jag ledig.

anmäld till vipassana i sept/oktober. i tio dagar ska jag stänga in mig i mig själv och min egna tystnad. har varit inne på olika detoxgrejer men detta blir mer av en mental och andlig/själslig sådan. ingen kontakt med omvärlden på 10 dagar. inte ett ord på 10 dagar.
ibland behöver man inte resa så långt bort för att göra en resa. ödeshög lär räcka och bli över.

känns som en bra utmaning.


...

Om jag sticker nu, är det att fly?

Jag slår bort de där tankarna som pockar för femtioelfte gången, vägrar ge dem energi.

Funderar på om lugnet efter mitt inre drama har gjort kontrasten så stor att det nu känns meningslöst. Men jag är väl ingen dramaqueen?
Att det ska vara så svårt att se sig själv utifrån. Att det ska vara så svårt för vissa att förstå vem jag är. Att det ska vara så svårt att visa det ibland och i andra fall lika självklart som den förorenade stadsluften jag fyller mina lungor med.

Ha inte behov av något men önska dig allt.

Just det, just det.
Jag ska skriva en önskelista, banne mig. En kopp te och en önskelista ska kvällen generera i. Sen ska den hända, den där jävla listan.

Ambivalent.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Korsvägen,Göteborg,Sverige

knack, knack.

vem fan e där?

måndagen blev en söndag ftw. det planlösa blev umgänge och en sväng till ikea. bra dag.
men hur man än vrider och vänder på det återkommer känslan av tomhet.
har jag spelat ut mig mot mig själv, är det en plattform för avstamp eller är det bara så just nu?
kontrasten mot förra veckans övertänkande planar ut som avsaknaden av impulser på ett EKG.

nu då?

dramat tog slut. jag gjorde det jag behövde och. så. tog. det. slut.
vad egentligen?
för inget har förändrats. allt har förändrats. men till det bättre?
eller var det också en illusion?
har jag själv tappat intresset när det inre dramat löstes upp? vad är det då jag är på jakt efter?

jag fyller på med doftljus av den billigare sorten och glas. jag är inne på glas verkar det som. var dryck har sitt perfekta glas och det spelar roll. formen, tjockleken, höjden, diametern, tyngden, känslan.

bryr man sig egentligen?
eller hakar man upp sig på detaljer.

vad är det du längtar efter?

kontrasterna.

så mycket har utspelat dig i min skalle och lite även utåt vilket var ett stort steg för mig.
har pratat så mycket intressant med så många den här veckan att det nästa känns som nåt slags rekord.
igår skullere bli fest och det blev det väl men jag fann mig sansad i diskussioner i samma crew som jag ändå alltid umgås med och undrar vad det säger. fast där tänker jag också dra gränsen för självanalys idag, för ibland måste man cutta sig själv lite slack:)

söndagarna brukar för mig få vara fantastiska hängdagar som blir väldigt sociala men utan krav.
idag gick jag upp ur sängen först framåt två, och det var för att hungern jagade upp mig. jag har fortfarande inte gått utanför dörren eller klätt på mig och jag har nog inte sagt mer än två meningar på hela dagen vilket är väldigt ovanligt, men skönt. gick in i mig själv och min bok och stannade där för att det behövdes. nu ska jag ju socialisera ikväll, om rösten bär mig. nu får fingrarna tala och kanske borde jag lufta mig lite innan de kommer hit. kanske borsta tänderna?

pizza. hemmagjord.

den oändliga resan av nuet.

denna dagen, ett liv.
express yourself.


jag sitter på golvet med tända ljus som kastar levande skuggor och nu tror jag sommarnatten är som mörkast. mentalt har jag gått igenom mycket det senaste dygnet, men tröjan är densamma.
jag dansade rosa till livemusik och drack smashing drinkar med hickorysalt och fetaost som pimp.
jag har bytt äggen mot ost och lök för tillfället.

anyway.
jag har promenerat hem i en ljus sommarnatt efter att ha återupptäckt det där med att spårvagnarna inte går på onsdagnätter. just då hade jag svårt att se allt det fina i det.
när jag kom hem runt fyra sitter mina roomies i soffan och smuttar på glas. jag finner det roande att den tiden vi alla tre är hemma, lediga och har tid att umgås är mellan 04 och 05:30 en torsdagsmorgon. också gillar jag det. känns upproriskt.
sen sov jag. inte tillräckligt mycket egentligen, så jag borde vara aptrött nu, men jag är lite hög. inte på droger alltså. mina egna substanser räckte alldeles tillräckligt i det här fallet.

idag kastade jag mig överbord. one small step för de flesta andra men ett giantfuckingleap för maria. jag lyckades finslipa snabbspolningen och jag har turen att ha såna fantastiska fantastiska vänner inom räckhåll. antal utbytta ord idag överskrider gränserna men halsen känns inte ens torr.
okej kanske lite.

jag har fått sån fin input och många fina, ärliga, peppande ord idag. analys av analysen.
jag har också fått ett löjligt otroligt gensvar. universum spetsade tydligen sitt öra och hörde min bön och så kunde moses gå på vattnet typ. eller alltså, jag vet inte om jag flyter eller sjunker, men saken är den att nu spelar det inte lika stor roll. jag vågade och det är kanske det viktigaste av allt. befrielsen i att göra det. paniken när man han gjort det. när återvändo tillhör ett val i en tid som inte längre finns. för tiden finns ju inte. eller. greppa.

tack för frukost i solen och effektiva ord, fru kajsa. du känner mig som ingen annan.
tack för juice i solen och insikt, partner Lina.
tack för input, analys och allt det där o middagssällskap, stina.
tack för att du ringde, fru elin. much needed. och för att du var en envis jävel en stund. och för att du kan höra skillnad på mina tystnader, till och med över telefon.
tack för peppen, tove.
tack för mig.

Change.

Jag sitter här och sörjer i förväg vilket e helt onödigt. Sörjer att detta e den sista lediga torsdagen på väldigt länge. Sicken tur att tid bara är ett begrepp. Eller jag vet inte, kanske är det tvärt om.
Jag tänker för mkt.
Nu gör jag det.

Jag sitter i solen på en uteservering med resterna av en lunch/frukost med ena frugan som behövde rusa tillbaka till jobbet.
Återigen ser jag mig utifrån.
Jag gör som ringar. Jag går runt men rör mig ändå omkring.

Öva öva öva öva öva öva öva tills det inte känns jobbigt längre.
Öva öva öva öva öva öva.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Redbergsvägen,Göteborg,Sverige

överallthelatiden

okej. ordbajsar för orkar inte strukturera för jag ska sova och jag har stirrat på skärmen för länge, men det har givit mig en massa och samtidigt skyddad mig från mig själv, haha.
den här dagen har varit så mycket bättre än igår. yup.
bättre mood over all. pre-nummersläpp på jobbet, fick lyfta en massa kartonger och kränga tidningar OCH diskutera djup shit över dimensioner. fick oväntad komplimang från total främling när jag stod och drällde på drottningtorget. fick tankarna att börja rulla all over igen. beteende. rädslor. begränsningar. jag gillar inte begränsningar alltså, men ändå sätter jag dem på mig själv. inte med flit såklart. behöver briefa.
tillbaka för att drilla i den varma salen. så fint. så fina. svett! kärlek. beröm. utbyte.
med näsan i mobilen för att behålla känslan av att vännerna är här fast de är där. därför. skiter i om jag snubblar.
praisethelordforfood.
man tränar mer, man gör mer, aptiten ökar. halleluja.
verklighetsflyktens andra säsong är slut. OITNB. fan.
varvat med skratt. slaps. ideer. kärlek.
och min snurrande skalle.
det där om att om du vill ha nåt du aldrig någonsin haft måste du också göra sådant du aldrig någonsin gjort. put yourself out there, so to say.
working up my courage.
håller på att glömma hur man stavar på engelska. wtf!
imorgon. är idag.
färg!!

jag sitter och funderar på om jag är på väg mot sånt där övertänkande igen, det är svårt att veta. man vrider och vänder och klurar och kämpar och önskar.
idag har det varit en kluven dag. en mulen dag. en solig dag. en kylig, en varm med regnet nära men aldrig fallande. en menlös, IQ-befriad, befriande, längtande dag.
livet har skämt bort mig så mycket i det senaste att kontrasten blev stor även fast den är liten.
jag är liten, men jag känner mig stor.
det tog så lång tid att bli ung.
dina ord värmer också.

varför är ord ibland så svåra att få ur sig, även de väldigt triviala. vad är det jag bygger för murar mot mig själv och vad är det jag är rädd för? ibland känns det skrivna ordet så mycket lättare att ta till, men det talade så mycket enklare. förutom då, dårå. dåre.

jag vill slinka dit. varför tillåter jag mig inte att göra det?
ställer jag för många frågor? men är det inte det man ska? ifrågasätta även sig själv. rannsaka. eller är det för mycket. vad är din analys på mig? jag frågar ingen särskild och jag frågar alla.

alla rädslor. allas rädslor. sedda av någon annan, så löjliga, utan att förlöjliga. kända inombords, så verkliga, hindrande. det kommer tillbaka, som det alltid gör.
du har det du tillåter dig att ha.
vaffan. guida mig. läxa upp mig.
hej år av förändring, visa mig vad du har att komma med.

och vilka är det som läser mina ord egentligen. jag undrar. jag skriver dem ändå, men jag undrar.

det är sent. jag sov på lunchen istället för att äta. jag borde sova. jag borde prata. jag borde vara. jag borde våga. jag ska drömma. och sen ska det fan bli så.

för allt och inget.

Som sagt har jag varit ledig. Mer ledig än jag har känt mig på hemmaplan på länge, länge, länge. Mer fri, mer levande. Det kan tyckas trivialt, men det är det inte. Jag ser det hela tiden, varje dag, hur folk inte lever fast de andas och går omkring.
Gång på gång får jag bekräftat vad jag har gått igenom. Det gör mig än mer tacksam över de förändringar jag har gjort i mitt liv. För den plats jag befinner mig på nu, på alla plan.'

du skapar din verklighet.
ditt liv.
allt som någonsin har funnits och kommer att finnas är nu.

Sprid det i dina vener, i varje cell, i varje ord, i hela din existens, och låt det vibrera över osynliga imaginära gränser som skapats av huvuden som befinner sig för djupt insnärjda i sig själva, och av egon som inuti är pyttesmå.

Ibland krävs det bara lite skrap på ytan för att något ska välla fram, och det kan verka åt båda hållen. I det här fallet var det positivt. Det är så mycket som är positivt och det är där ditt fokus ska ligga. Ditt, mitt, allas. Jag har saker att jobba på också, såklart. Det ska jag lägga mig och klura på snart.

Tacksamheten just nu, mer specifikt. Midsommarafton i lugnets sällskap och kärlekens inkluderande närvaro. Där jag i kontrast till förra årets firande (som var fantastiskt på många sätt) nu var den enda som delade mer än skaplig närhet (blisseh). För maten. För mörkergömma och promenader på landet. För att finna ro i att ta en dusch och krypa ned i sängen klockan nio en lördagkväll när himlen är blå. För alla sovmorgnar. För sällskapet. För maten. För energin. För orden, gemenskapen. För stegen i sommarkvällen, för att kylan mot huden inte känns för att värmen kommer inifrån.

För att jag ska bryta min ledighet ordentligt i morgon, men det inte ens känns jobbigt för att jag faktiskt tycker om det jag ska göra i morgon. För att solen kommer att skina och själarna är goda. För choklad med havvsalt och delat boende. För en aldrig sinande källa. För röda floder och uppehållet mod. För flödande ord låter jag det som växer i nacken symbolisera allt det där, och det här.

life is mind-blowing, be grateful.
always.

flashback backlash.

jag njuter fortfarande av ledigheten och den fantastiska friheten i att lägga upp varje dag efter vad jag känner för. lyckades även med att disciplinera mig tillräckligt mkt för att äntligen ta mig till bikramstudion igen. idag lyckades svetten frambringa irritation ju längre in i de 90 minuterna vi tog oss tillsammans. det fick min stubin att krympa och huden att längta efter att möta frisk luft.

när man träffade någon igår men det känns som evigheter sedan.
blisseh.

tröttheten kom som ett sms så jag kastar in och skjuter upp resten till morgondagen. prokastinerar, säger de trendiga, men jag tycker det är ett bullshitknowitallkindofword. förra året var jag på väg till halmstad med ett härligt gäng och hade ångest över att jag var den enda som inte ingick i en parkonstellation. det visade sig förstås bli en mycket fin helg med shitloads of mat ändå.
detta året firar jag med ett nytt fantastiskt gäng där jag höjer medelåldern drastiskt, men ingen bryr sig. där parkonstellationer är till för att skapas och där det bara är en av alla som jag faktiskt kände för ett år sedan. en har jag fortfarande inte träffat och resterande är jag mycket tacksam över att ha fått lära känna i det senaste. tack hunden.

det är fint det här, hur allt kan dyka upp helt plötsligt och liksom få det andra att kvitta lite. hur människor hittar mig, hur jag hittar dem, hur allt existerar och byts ut.
det tycks mig oförklarligt att jag för ett år sedan inte alls kände eller hängde med linastinaandreasemildavidmalin. vissa består och vissa dyker upp igen. fikade idag med en vän och vi skämdes över att vi faktiskt inte setts ordentligt på 2 år fast vi bor i samma stad, men något fick oss att sätta oss på samma bänk förra veckan. universum tyckte att det gått för lång tid.
vi mä.

<3 p="">

Känn ingen sorg för mig.

Kvällspromenader sommartid. Värmen. Ljuset. Dofterna. Känslan.

Tystnaden i staden just nu.
Converse möter kullersten.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Lasarettsgatan,Göteborg,Sverige