10.

9.
8.
7.
6.
5.
04.
3.
2.
1.
5.

Status: trött hals. Trötta axlar. Torr haka. Ganska lugnt men lite darrande inre lämnar ett grått Göteborg där löven precis börjat skifta i färg. Fjorton grader. Tiden är nu, alltid.


Jag tycker mycket om er.
Vi ses snart.









- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Härryda,Sverige

Jag har åkt i tio minuter men bara kommit några hundra meter.
Rutan är fuktig och mörkret överallt.

Jag såg det lilla hjärtat och slogs av saknad, eller var det hjärtat som slog eller han som slog mig?
Det känns konstigt när jag sväljer och öronen är fyllda med bomull. Är det utrymmet emellan allt som börjar breda ut sig? Mellantinget, mellanmålet, mellan jobb.

Meningen är målet, målet är öppet, målat i rött och öppet blödande som ett magsår som matas med kaffe svart likt mörkret som gömmer sig i hörnen av allt allt allt.

I morgon börjar resan mot mina djupaste hörn. Då får vi se, om jag är fylld med ljus som han säger. Kanske lurkar nåt i hörnen, där ska jag skrapa extra noga.

Jag är fan inte rädd och om jag blir det ska jag skratta faran rakt i ansiktet.



- Posted using BlogPress from my iPhone

svanhopp.

göta petter vad med grejer man har. jag vet det men jag blundar för det och prioriterar livet. ibland dyker det upp saker som får en att tvingas reda i sina ting. så en lätt rensning för inspektion efter att något har ätit på oss. skulle behöva göra samma sak på många andra områden också, men känner jag mig själv kommer det inte att bli av nu. dessutom åker jag ju snart på min inre resa.

nåja. allt har väl sin tid.

den gångna veckan känns snarare som en månad.
when life gives you lemons...
mkt tumult i mitt inre och i samhällets yttre tvingade mig själv att ge mig tid för acceptans och kontemplation.
and so I did.

så jag fann mig själv ganska ofta sittandes uppe på redberget i eftermiddagssolen med näsan begraven i orden som ska ta mig bortom orden.
det rör på sig.

oförberett förberedd och om en vecka är jag tyst. radioskuggan ska sänka sig över mig och jag ska dyka djupt in i mig själv på ett sätt som jag aldrig gjort tidigare.
"vi kommer att sakna dig", säger ni, och det värmer genom alla lager. penetrerar egot men kommer åt innanför också.
jag älskar ord, men vad finns bakom dem?
bakom tankarna, intellektet, bakom allt det här.

"det låter fantastiskt sa han", och jag vet att det kommer från kärnan. från platsen där vi kan mötas.

ingenting spelar längre någon roll, samtidigt som allt gör det.

"Do you want to know my secret? I don't mind what happens."

Noterar skiftningen i färg i kronorna men känner solen fortfarande värma mina bara ben. De känns starka. Utrensningen når en ny fas och livet skiftar fokus. Battlar egot, kontemplerar, tillåter, uppmärksammad, är.

Skakar på huvudet och ler.
Tackar,
Och vet.
Nu är allt som är och det är precis som det ska.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Nuet påminner om ett varmare januari men ändå har så mycket hänt sedan dess. Att känna saknad över något som jag inte ens kände till vid den tiden. Så vardagen kantas av träning och flexibilitet, häng över mat och mängder med sms. Tankar. Känslor.

Massa massa svett. Jämnt.
Konstant awesome septemberväder, tack!

Andhämtning innan dagens timme av arbete, yeah!


- Posted using BlogPress from my iPhones

Location:Valhallagatan,Göteborg,Sverige

Revival!

Mbma, fifan vad bra.
Bergochdalbanan aka mitt lov fortsätter. Man kan fortfarande ha shorts och svettas mot en husvägg som jag visste.

Hittar min lunk.
Snart stänger jag av.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Balder all over the night.

Nu gjorde jag precis det där jag inte skulle gjort men det kanske är bra att vältra sig i skräp ibland.
Sånt som får en att känna sig så jävla liten och sårad, obetydlig, frånskild från allt det andra bra.
Så jävla liten.
Det får mig att vilja ta mitt pick och pack och gömma mig nånstans där någon till slut hittar mig. Någon som inte är du. Någon som är modig.
Samtidigt vill jag sträcka på mig och slå. Slå tillbaka på allt det där fastän jag vet bättre. Orättvisorna och rädslorna. All skit som upprepar sig. Vi är så jävla dumma.

Jag vill att det ska vara nu för jag vill stänga av världen för en stund. Passande. Snart är jag där, men tiden är så märklig och fan vad trött jag är på mycket.

Egot skriker.

Och ni andra är så fina. Jag menar det. Jag med. Hon ser.
Hur jag famlar ramlar reser,
vart?

Allt vill jag säga så att du förstår att det är okej fast det ändå inte är det. Va? Nä jag fattar inte ens själv. Själen skälver själviskt.
Wtf.

Kan man pausa?
Spola tillbaka. Ångra. Spola framåt. Nä just det, det är ju just det jag brukar tjata om. Nuet. Acceptans.

Jag ska hela mig själv. Jag ska utan tvekan gräva ned lik med de som håller min rygg men jag ska heller inte slösa min dyrbaraste i onödan, det ska också vara klart som korvspad. Och min kvot med tålamod håller på att tömmas i allt snabbare takt. Jag vet inte ens om jag vill fylla på.

Jag vill ha raka rör och modiga medmänniskor. Inte järnrör och fegisar. Gräv ned er och väx upp på nytt.

Det här är inte mitt högsta jag men det är ärligt. Jag önskar jag hade nåt att knapra på. Som smulade ned hela din säng. Inte min, din.
Och så hon och han och hon igen, fin.

Kasta inte pärlor på svin.


- Posted using BlogPress from my iPhone

...

Den här helgen har känslomässigt sugit musten ur mig.
Just nu, inga ord...

Sverige 2014.
Hm.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Söndagsbikten.

Livet tog mig till en känslomässig plats där jag kan motivera min röst och valde att lyssna på levern istället för hjärtat. Inte ur ett alkoholperspektiv om det nu är dit dina tankar rör sig. Utan levern blir hjärtat ändå smutsigt och kroppen förgiftad. Därför.



- Posted using BlogPress from my iPhone

dörren är öppen fram tills den är stängd. nu är den visst stängd.
jag lyssnade i alla fall. utöver öronen.

min cirkel, jag springer runt och gör mönster. måste titta från längre avstånd.
trött på det här.


trött på människors rädslor! på folks tillvägagångssätt och slutna ögon. trött på taktik och övertänkande. på fegisar, analyser, obalanser.

jag ska fan rösta med hjärtat.

o alla de där andra kan dra åt helvete. dags för mig att byta spår.

bevingade varelser finns under dygnets alla timmar.

Jag är som en mal om natten, sa hon, efter att jag redan hade identifierat tanken i rymden runtomkring oss innan hon uttalade den.

Luften sveper in och håller mig vakande på natten, men väcker mig till en förhoppningsfull klarblå himmel i kontrast till grannhusets gula tegel.

Inför vipassana grottar jag in mig i tystnadens mening och finner där ungefär allt. mellanstunden. mellansnacken. rymden mellan allt det andra.

"Om stillheten finns där kan den innefatta allt."
Det ger mig hopp. Ibland börjar man i andra ändan bara, så tänker jag och tänker att jag inte borde tänka så mycket, men att jag ska öva mig på det.

Jag gurglar sesamolja och tänker på frukost.
Undviker impulsen att gnugga mig i ögat på samma sätt som jag tvingade mig själv att inte lägga handen på hans mage. Ögat är lättare för där är rädslan så mkt mer direkt och enkel.
...som en mal om natten, dras mot ljuset.
Gurglar. sköljer.
tänker. inte tänker. känner. lyssnar. lyssnar.
vi ska samtala du och jag, i stillheten.

extraordinary ordinary.

Man kan ha en plan, det kan vara bra. Än bättre är att vara öppen för avstickare på vägen och i slutändan kanske planen går åt helvete ändå. Then may so be it.
Jag läser Tolle, äntligen. Bra Maria.

Så blev den här dagen baserad på känsla och formad av slumpmässiga(?) tillfälligheter, eller av attraktionslagen kanske. Hur som helst sa kroppen ja till vila och nej till bikram i morse. Och resten av jaget lyssnade och rättade sig efter kroppen. Kanske det var intuitionen också.
In i salen för att pusta speglar tills svetten ändå lackade och vidare på skor, slitna och oklackade.
sneakers.
ärenden, ärenden. byter byxa mot byxa och bok mot bok. skrivna ord i luften möts i en fusion som blir verkliga ord som uttalas, som aldrig vill ta slut, som blandas med koffein och protein när omvärlden krymper och kvittar. Vi kvittrar. En kiwi och en albatross.

en enhörning. opiumhandlare. sten. magma. koncentrerad sol. urban buddah. liten låda av mörker. tesked. myra. yoda. kärleksmums. indian. pocahontas. minilejon. kiwi. snöre. stycke.


mycket. så mycket. slits mellan this and that.
känner kreativitetens ådra peta mig på skuldran när luften sveper in. ser hur dagarna försvinner och hur jag romantiserar nätterna och skimret de medför. är det mitt förhållningssätt för att gå in i hösten?

jag vill skriva avtal och äga dig om natten, tala tyst till ditt undermedvetna tills din andning lättar och du kan kisa utan dis. jag vill tvinga dig till medvetenhet och göra detsamma med resten av världen, men jag vet att man aldrig kan tvinga.
men man kan pocka. man kan vara och det ska jag.
ser redan hur den stora fågeln har ändrat sitt sätt att föra sig, vingspannet spelar ingen roll.
det spelar ingen roll.

färden.

på färden som tog mig tillbaka nordväst vaknade någon slags ilska inom mig, konstigt nog.
eller kanske inte konstigt.
när landskapet bredde ut sig utanför rutan och susade förbi återkom återigen den där längtan. bort. att lämna allt en liten stund, allt det bekanta. det är en tudelning mellan livet jag trivs i och staden jag älskar, människorna som värmer mitt hjärta och det där andra. det som är lite större, det som ger perspektiv. liten på jorden...
det som den här gången inte kändes som flykt, snarare perspektiv.
valår. (nittioåtta jag röstar från soffan. med mittenfingretiluften)
tillbaka i staden på promenaden hem möts jag av fredriks smilande, tomma löften och det där om att stoppa det organiserade tiggeriet som upprör mig fast jag inte borde tillåta mig det.
och jag känner mig trött. fast det är en sommarkväll i september och benen känns som om de skulle kunna springa tusen mil känner jag mig trött.
ska man verkligen ens behöva kämpa för ett rättvist samhälle? det är löjligt ju. jag har svårt att förstå att det FINNS. rasism. homofobi. kvinnoförtryck. allt det där.
är vi så små människor?
tydligen.
det är fan sorgligt.
kämpa för vaddå? jag tycker fan inte att livet ska vara en kamp. det känns som om vi sitter och vänder mynt i joakims pengabinge när bina försvinner utanför.
det är då jag får lust att resa långt långt bort, till en annan värld, även om det är samma.
skulle det vara en flykt ändå? kanske. att slippa se skiten, att välja en annan slags kärlek är ändå att välja kärlek.
det är det enda vi borde välja.
det är det enda alla egentligen någonsin vill ha.

vakna, sverige.

Eftermiddagssolen är min favorit. När den träffar och värmer huden blir jag lika varm inifrån. Når havsbrisen fläktar och molnen knappt kan skönjas är jag hemma. Tack för alla dessa ögonblick.
Krämar ur det sista ur sommaren 2014 tillsammans med en longlost fyrbent tuss som svalkar sig under molnet på min vad.
Vad?

Kan ändå inte låta bli att tänka på hur mkt jag Kommer att sakna just den här känslan. Barfotakänslan.







- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Fädriften,Falsterbo,Sverige

September Visar sig från sin bästa tiden och folk går omkring och svettas i dunjackor.
Jag njuter av min nykomna flexibilitet på väg hem från ett av mina nattliga extraknäck. Rider en av stans alla vagnar genom en solig älskvärd stad med hela dagen framför mig. Kroppen ömmar från gårdagens last av fysisk aktivitet och öronen är fulla med waywaybackmusik som matchar mig just nu.

Jag minns januari som kanske var lite som september Kommer att bli. Hur jag parerar alla träningstimmar med en hel massa sömn. Det har redan börjat. Har sovit timmar på dagen både i söndags och igår och nu tio timmar i sträck.

Återhämtning.

Aah.

Och i morgon vid den här tiden är jag tillbaka i Skanör. Gör mig onödigt sentimental sedan förra besöket som växer ju mer distans jag får till det.

All kärlek, det finns så mycket.




- Posted using BlogPress from my iPhone

det där med höst. eller det här med höst.

envist håller jag ändå fast vid att det kommer att komma ett sista sommarryck där jag får gå i shorts och svettas igen. samtidigt har jag landat i tanken och känslan på att den där peaken är förbi och det är okej. vi befinner oss i något slags ingenmansland som trappas upp när hösten på riktigt blommar ut och exploderar i färger som också är miljövänliga.
och allting som finns nu kommer att finnas då om vi vill det.
det behöver jag påminna mig själv om ibland.

det slog mig också alldeles nyss, att hösten kanske kan var bra för oss, om vi vill spinna på den tråd som vi tvinnar men inte tittar på. kanske blev ljuset för starkt och för mycket för vissa själar som behöver gro i tryggheten av mörkret, tänkte jag när jag romantiserade natten för mitt inre.

det återstå att se, liksom resten av livet.

Den är lite annorlunda den här gången men det är onekligen något som bara är. Större och starkare än att jag kan göra nåt annat än att låta mig svepas med. Det är väl det som är meningen också, utmaningen. För mig. Jag inser ju hur allt det som var ändå har präglat mig djupt och sitter envist kvar lite här och där.
Med små krokar.
Sakta börjar jag tillåta mig mer. Att släppa och känna i stunden i mörkret där man nästan inte säkert vet om det verkligen hänt. Fast känslan som det skapade är knappast påhittad. Jag vill tillbaka till den, knarka den som om det inte finns någon morgondag.

Sakta framåt mot stillsamma äventyr och vilda nattliga vilopulsar.

Närheten som stegras och klistras ihop. Mer och mer. Intensivt öppet ärligt.
I natten kan man gömma sig när det är läskigt och vara en lite annan version av sitt alldagliga jag.

Jag har alltid gillat nätter.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Över broar

Det är tur att semestertiderna är slut för JAG är helt slut.
Nästa vecka ska jag vila.
I morgon jobbar jag en timme men kommer va igång från morgon till kväll. Nu är jag så trött så trött så trött så trött.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Gjutjärnsgatan,Göteborg,Sverige

Himlen ikväll var sjuk och onekligen...ja äsch.
Tankarna far dit de far.
Blixtar och dunder,
Magiska under.
Må det ske,
Såsom i himmeln...



- Posted using BlogPress from my iPhone

Dream big.

Ett dygn sen känns som en dröm, och jag visste det. Det var därför jag kisade lite med ögonen och tog det där mentala fotot, för att försäkra mig om att det verkligen hänt. Fast det är långt ifrån första gången. Konstigt att man gör så.

Det var bara nåt som kändes annorlunda och därför har det etsat sig fast sådär mkt så jag inte kan låta bli att komma tillbaka till det hela tiden.
In my mind.
Det är fint men lite irriterande för det skapar så många frågor.
Borde man agera eller bara vara?

Gårdagen blev likt den förra veckan en lång vila, kanske är det en bra grej. Veckans dynamik...snart ska den förändras igen. O idag ska jag röra mig hela dagen. Ser fram emot det faktiskt. Inspiration och rörelse av detta slaget har det kanske varit en smula för lite av om jag ska vara helt ärlig. Det är en hel del det har varit för lite av i det senaste och orsaken är nästan uteslutande att det varit på tok för mkt åttatimmarsjobb.
Skärpning.

Drömmare drömmer drömskt.
Vaknade och somnade om. Drömde om frustration.
Nu ska jag gå upp så jag slipper få bråttom.

Söndag, hej.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Sitter på den här bussen ute på landet nu. Hade aldrig åkt den eller varit i säve för inte så längesen men livet är underbart och bjuder på nya överraskningar hela tiden. Att sitta här nu men lagom mosig lördagshjärna efter att precis intagit första födan på dagen där jag inte tagit mig upp ur sängen annan än för att vinka av sällskapet och lyssna på feta i am legion som jag för en dryg vecka sen såg live på stay out west. Som jag Aldrig hade hört talas Om dessförinnan. På väg mot filmkväll och kvällspromenad. Med boysen.



Nästan de☝️iaf. Plus minus.

Igår gjorde vi nef. Vissa för första gången. Så om livet tog mig t detta nu undrar jag vart det bär av härnäst.
Gränslöst.
Så vill jag leva.
Och det värmer att tanken på frånvaro skapar saknad hos dem. Jag saknar lite, men vet att det finns en tid för det mesta och hur det behövs och är så väl väl unt.

Nu ska jag kliva av. Säve.




Posted using BlogPress from my iPhone

festivalhjärnan.

den här festivalen blev så annorlunda mot den förra, det är intressant.
men beständigaste följeslagare kände jag inte alls förra året vid den här tiden, tex, bara det.
omständigheternas fantastiska allt ledde mig till massa skoj off chart så den här gången avslutades ändå festivaldagarna på topp...efter första kvällen var det ändå ganska mörkt när jag kom hem, dränkt som en katt och barfota. andra kvällen var det hotyogapants i gryningsljus och tredje morgonen behövde man ha solglajjer på väg hem från efterfesten. highlife.

zebra katz  <3 ens="" ga="" man="" p="" s="" ska="" vad="">i am legion.
ellipant. alltid fet. det enda som gav mig gåshud.
maggio. vackert. känsla. känslor.
robyn o röyksopp. lasershowsröj med bas som går genom märg o ben sker för sällan i sverige.
outkast. glömde nästan bort att jag såg dem. lite besviken. storbildskärm på en kvinna som sitter med särade ben och tar av sig trosorna. givetvis ser man inget, men ...varför?
teddybears. ölkagge med röj. rösta inte på sd.
silvana imam!
mos def. chillastic skön dude.
mapei.
joey badass.
labyrint.

och. jag har säkert glömt nåt.
efterfesterna <3 bas.="" chicken="" k="" p="" pbubblor="" rde="" s="" teryaki="" tung="" vackra="" vyer="">
måste sova.

Festival änna..

Jo jag känner mig lite som en halvänka när fru nr1 är frånvarande, fru nr2 drog hem och fru nr3 hänger med sin man. Alla fruarna har män nu och partnern rockar punk. Vännen kastade in och de andra fyllde i. Men så ville universum ändå ha hem mig ikväll so I obey.
Den här morgonen kommer jag hem torr men en timme senare.
Munnen torr som sandpapper.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Äntligen.

Är det idag!


- Posted using BlogPress from my iPhone

tack.

Jag svämmar över igen, av tacksamhet och välmående.
Balkongdörren står på glänt men luften är skönt sval. Levande ljus fyller ut en del av mörkret och blandas med det artificiella och tystnaden som sprider ut sig efter alla ord ord ord ord.
De här två dagarna har fyllts med jobb, men sen. Sen har två olika fina vänner deltagit på mina klasser. Vänner som jag har lärt känna det senaste året. Svettas tillsammans, laga godsomfanvegetarisk mat som äts med njutning och sen för jävla bra eftersnack om allt allt allt. och inget.
DET är livskvalitet.
Red bull ger mig inga vingar, men sånt här gör.

I morgon ska jag  sväva genom dagen, dricka kaffe och bli plåtad, trycka på folks fötter och sen är det nära. Jag har väntat och längtat i ett år. w a y o u t w e s t. för jefla bra för att missa, oavsett och punkt. så är det bara. så dessa två fina kvällar har väl kompenserat dessa vänner bristande närvaro. jag ska dansa och leva, äta och le va. fastän hjärtat blöder (nej det gör det inte ens, men det lät bra)

om ändå mitt golv hade varit av gräs.

jag tvättar i smyg igen då söndagskvällar verkar vara den enda tiden jag är hemma och har tid med detta. fast man inte får tvätta på söndagar, enligt bokningsschemat, och speciellt inte vid den här tiden skulle jag tro.

har lite separationsångest med alla som jag inte tycker att jag hinner träffa tillräckligt ofta, vilket är nästan alla. fattar inte hur det redan kan vara måndag igen och fattar verkligen inte hur så stor del av vår befolkning tycker att det är en okej tillvaro att springa runt i det här hamsterhjulet. förstår. verkligen. inte.
gläds åt att det endast är tre packade arbetsdagar denna vecka innan det är dags att bege sig way out west och in i en härlig dimma av gemenskap, umgänge, musik, dans och berusning. har längtat sen förra året. kommer sakna dig, emma.

helgen. orkar inte ens recappa. den var bra. jag är nöjd. jag rotar i den medvetna jaget och drömmarnas rike.
under loppet av helgen har jag blivit kallad allt från streetsmart, pocahontas, skogshuggare, gummiträd, destroyer of shades...

and there it ends.
for now.

Logiken e sviken.

Jag hade byggt upp den här veckan som ett berg att bestiga och kom på mig själv med att våndas lite redan innan den börjat.
Onödigt.
Nu när det mesta förpassats t det förflutna förundras jag över hur smidigt det har gått och hur ojobbiga allt det där förväntade jobbiga blev. Det förstärker än mer det onödiga i att våndas/oroa sig och jag borde veta bättre. Jag gör det men kunde ändå inte hindra mig själv.
Och det är okej.
Varje upplevd erfarenhet förstärker vad jag egentligen vet, befäster det.

Så dagen som var absolut längst, grönast och då natten var kortast och på elins bäddsoffa...jag trodde den skulle följas av en jobbig trött dag då jag inte skulle orka nåt alls.
Döm av min förvåning när det visar sig bli första dagen jag minns då jag faktiskt är pepp och glad när jag går från det här jobbet.
Så jag tänker gå på bikram och jag ser fram emot det. Come what may, jag kan bara alltid fortsätta sträva mot den där bästa versionen.

Idag blev jag kallad livskonstnär av en vän, det tyckte jag var vackert. Det gjorde mig glad.

...livskonstnär
:)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Gotta b said

Despite all, fyfan vad mkt fet musik jag har peppat! Det får mig ännu mer att undra vad jag hade för mig innan.
Precis sett mobb deep, preppar för snoop och outkast. De senaste åren har jag sett wiz Khalifa, kendrick llamar, Kanye west, public enemy, common, angel haze, Nelly furtado, b.o.b, nnekka, wu tang, janelle monáe, Alicia keys, nas, Kraftwerk, Rodríguez, james blake, och detta är ju förutom alla svenska grymma artister som Timbuktu, syster sol, kapten röd, maskinen, movits, looptroop, lilla namo, kwaai, Cleo, elliphant, Petter, gnucci, Håkan, ansiktet, Robyn...å jag har säkert glömt en massa. Snart fylls lista på med wow. Det är fan helt otroligt.

Tack som fan. Göteborg is da shit!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Västra Hamngatan,Göteborg,Sverige

Pessa på pessemesm

Lever efter det här extra mkt denna veckan eftersom den kändes så enorm redan innan den ens började. Ibland är det som sagt svårare att hålla sig närvarande.
Men.
Inställningen är allt så nu har jag forcerat positivitet genom dessa dagar och upplever ännu en gång att "fake it til u make it" fungerar alldeles utmärkt! Dagarna och kvällarna är fullspäckade av allt möjligt men så länge jag hinner med socialiserade och tankar är allting ändå som det ska. Nu ska det också hinnas med att se giganter som mobb deep och snoop dog som gästar stada denna vecka. Sjukt pepp inför wow nästa vecka också.
And so life goes On.
Fångar upp informerande vibbar i den varma vinden och undrar för mig själv om jag uppfattar dem rätt.
Det kommer att visa sig.
Mina möten har gett mig så enormt mkt kärlek och energi så vips är man där igen, i allt det där bästa. Tack för det!
Vila kan man göra under en filt i mörkret sen. Då ska jag banne mig ha sällskap också. Mig kan man knappast undgå mkt längre:)


Smoothieligan pre bodypump☝️


Posted using BlogPress from my iPhone

Survivalkit.

Man vet Aldrig vart man hamnar. Bra grejer att ha med sig:
Kånken
Extra tygkasse
Ringblomsalva
Shades
Bikini
Handduk
Klean kanteen med vatten
Tandborste
Hörlurar
Läslektyr
Tröja/sjal
Iphoneladdare

All set!
Har kört nån ofrivillig halvfasta sen i fredags pga värme och träningsbrist har jag noterat att jag levt på: en skål yoghurt, frukt, glass, chips, bubbel, juice, kaffe och en bananpannkaka.
Jösses!
Rättar till det här retroaktivt med brunch på Ritz! Majgaaad!!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Uns uns uns unsdag

På banan igen.
Få träffa gamla vänner o äta svingod vegetarisk mat med massa smör på! Sova 8h även om d innebar att jag försov mig i vaknade 5min innan jag börjar jobba. Klarblå himmel. Kaffe på vägen. Bästa jobbfrukosten någonsin:



Och inplanerat kvällsdopp efter jobbet. En bra dag blir d tror jag bestämt. Nej jag vet!



Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Södra Allégatan,Göteborg,Sverige

Jobbdag två och jag vill fly igen. Tillbaka till de skånska vyerna och de danska dofterna, till exempel.

Sova i eftermiddagssolen och bredvid. Tack för minnena.

bliss.

måndagsbliss. att vakna av ljuset 06:02, hinna äta frulle och promenera t jobbet där det är lugnt hela dagen. att äta lunch på svettig kajkant med elin och albin och multikonversera hela dagen på www. att somna på en liggbänk efter jobbet och strosa för att köpa awesome smoothie och titta på barn som glider som sälar i bältespännarparken. drilla sju tappra krigare genom skivstänger och desto fler krigare under kvällens yoga som också gästas av lovisacamillandreasmedmammaochmoster. få skjuts hem. äta yoghurt med färska jordgubbar på en ljummen balkong medan ljuset sakta dämpas och tisdagens föraning ligger i luften.

jag har fortfarande missions kvar, men det gör inget.
nöjdnöjdnöjd ändå. så om jag e nöjd och jobbar såhär mkt just nu borde ni alla andra som har semester vara i sjunde freakin himlen. se till att vara det!

pis.

De där små äventyren som betyder allt.

Ibland får man vara busig.

Man ska välja sina fighter men även resten av sitt liv. Ibland kör man bara o ibland får man ställa A mot B och kalkylera på sitt egna sätt. Sen göra slag i saken.
Jag insåg svårigheten i att vara helt närvarande när platsen jag befann mig på inte överensstämde med den jag vill vara på. Då drömmer man sig bort, längtar bort, längtar framåt. Att fortsätta ändå är det första förödande beslutet och kommer att följas och döljas för att övertala, det blir nog bättre sen.
Det blir det inte, det blir bara svårare att ta sig ur, kommer du att tänka.

Så tacka fan för att jag vet bättre och lever efter egna ideal inte deras.

Om du inte kan njuta av stunden behöver du göra nåt åt stunden.
Nu har jag fått livskraft att klara mig en stund till för löften är löften även om jag inte då var den jag är nu så kan jag inte svika mer än såhär så jag håller huvudet ovanför ytan fastän tången ibland slingrar sig runt tån och vill dra ned mig.
It is what it is.

Sommaren är fucking awesome!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Nånstans tror jag att man(jag iaf) vet vad som är jobbigt för att det är bra och något jag måste igenom och när det bara är helt onödigt-jobbigt. Rätta mig om jag har fel och gör det omedelbart isof.

Tragglar genom en seg jobbdag med långa samtal och lite att göra. En bless på ett sätt men också känslan av meningslöshet, despite all. Tröttheten. Glassen på fikapausen. Kaffetörsten när waycup visar sig vara stängt. Opeppen för att drilla andra, viljan att få stå på mattan själv.
Och
Hur
Allt
Vänds
Powow!
Hur det ena jobbet tynger mig och det andra drar upp mig ur dyngan. Tacka fan för att jag har båda!

Äventyrslustan växer starkare för varje inrutad låst sekund. Om jag jobbade heltid dagtid skulle jag nog råna en bank bara för att göra uppror. Eller nåt. Giltigt skäl till att inte göra det mer än några veckor per år...?

Ska hem och panera fisk, äta massa smör, kolla på mike och harvey och somna.

Jo jag har haft bättre tisdagar men äsch. Har ätit chips, glass och skrattat.


- Posted using BlogPress from my iPhone

det varierar väldigt mkt just nu.
och jag hittar tydligen lugnet och kontrasten till dessa jobbdagar genom att ligga på golvet och knarka olika serier. tog upp promenaden till jobbet i morse.

det känns som jag ibland inte bryr mig om att pusselbitarna ligger utspridda över hela rummet, och ibland vill jag desperat hitta den där jäkla hörnbiten.
ambivalent.

att inte göra något är ju också ett val.
hur ska man verka?

Gråblå.

Mitt i allt känns det plötsligt ensamt. Konstigt.

Klarade att mota bort molnen tack vare känslans frånvaro och fick känna solen möta huden sådär ljuvligt trots att vi nådde brisen först framåt eftermiddagen.
Vattnet var svalkande, helande.

Unheard bassbeats genom landskapet som är så svårslaget. Mot mellanlandning, fakemexikanskt o scarymovieattempttvå.

Det blir inte alltid som man tänkt sig men det blir alltid bra, sa hon och funderade på alternativen, perspektiven och dundrade på.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Tgif

Jaha hej.

Den här dagen var intressant. Vaknade med en känsla av att något inte stod rätt till och fick det bekräftat när klockan visade 23 minuter efter att jag börjar jobba.
Upp.
Fumlar och fipplar så ansiktskrämen flyger ned i toaletter.
Upp.
Orkar inte skynda för mycket, skyndar lagom.
Framme på jobbet 1,5h för sent men får ändå äta frukost. Fint.
Lunchar på asgoa fisklådan på kajkanten med e. Svettas.
Svettas mer.
Tror att jag slutar fem men slutar visst fyra. Hellagood.
Parkhäng med glass. Pistage och valnöt. Vin. Sällskap.
Pizza. Kannor. Sällskapets två yngsta som dessutom har semester mår dåligt och ger upp. Intressant. Klockan är typ nio-ish.
Pratar. Pratar. Sitter.
Tre kvar.
Dansar. Svettas. Nykter. Trött.
Lämnar de två. Åker fel. För långt. Springer. Hinner. Små ögon.
Perspektiv.
Varje vecka har ett nytt tema och jag ser med andra ögon nu. Nyare. Jag ser puppan och larven och jag inser. Så länge dörren är öppen så är den. Hon ser potential. Hon är fin. Jag är nykter och trött. Små ögon. Varma fötter.
Helgen fri.
Han jobbar.
Hon ska se på fotboll.
Jag ska umgås. För fan.
Som innan eller annorlunda?
Det får vi se.
Men som sagt, perspektiv.

Och de tre viktigaste blev alltså
Gymnasievalet, att dra t Oz själv 19 och reflexologin.

Tack för sällskapet. Snart behöver jag bara mig själv och då kommer resten. Jag tror henne och uppskattar de fina orden och att jag hittat en till sån här jefla bra människa.

Han. Han är mer en känsla än en person.





- Posted using BlogPress from my iPhone

Värmen vinden och solen får mig att tänka på slöa sommardagar på stranden på senoren. Det hade varit skönt att vara där.
Pusslar med mer än heltid och det sociala livet som bara ökar i vindkraft och skänker mig så jävla mkt. Jag har åkt båt till fel hållplats, blivit dränkt i regnet, kollat på en hel fotbollsmatch, sovit borta mer än jag sovit hemma, packat in mitt liv e kånken och tygkassar och frågan om när jag ska hinna tvätta min svettiga tvätt är ett konstant mysterium.
Solen bränner genom superhuden och hela mitt jag gör motstånd mot att gå in igen, in till telefonen och jobbet. Men playknappen är intryckt och med alla missions kommer också en kraftig vibb som fångar mig från sidan och får mig att le oavsett hur mkt regnet har vätt mitt hår och paraplyet hänger kvar på sin krok.
Efter konstens alla regler ska jag fokusera på att vara jag så mycket jag bara kan. Resten får ni andra sköta. Ta ett steg tillbaka så ser ni. Mig. Och allt det andra.


Minus på sömnkontot men plus på karmakontot. Komplexa konstiga speciella ljustorn har tydligen blivit min inriktning, föga förvånande.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Era

Nu skare börja knegas alltså. Opepp men ska peppa. Here we go! Tropisk värme kl 8 men visst nu ska jag checka in på Capio. Hurra.

- Posted using BlogPress from my iPhone

We're all dreamers.

Allt och alla är så intressanta. Sjukt insnöad på beteende, hur vi fungerar tillsammans och var för sig. Gruppdynamik. Vilka ursäkter man har för sig själv, hur så mkt bottnar i rädslor. Vilka som vågar inse och utmana dessa.
Kanske gör jag en inre avhandling av människans sociala beteende, men jag umgås med er för att jag vill. För att jag värderar, uppskattar, gillar. För att jag vill ge mer. Lära mig. Förstå.

You're the light over me.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Drottningtorgsbron,Göteborg,Sverige

jag tycker att det är fantastiskt fin att ni läser vad jag skriver och blir ännu gladare när jag får höra att ni uppskattar mina ord.
tack.

den här torsdagen blev så bra ändå.
ändå, som att jag förväntade mig något mindre? jag vet inte.
det känns som en produktivt balanserad dag trots att jag aldrig hinner lämna tillbaka den där försenade boken på bibblan. prioriteringar...
tackar mig själv för bikramen. den fick mig att falla på plats. fick alla tankarna att stillas, tog fram den explicita närvaron i stunden när svetten tränger igenom och strilar på brun, bläckas, befläckad hud.
min.
med tystnaden kommer den självklara insikten, när tjattret dunstar.
älska mig. under kvällens golvtid såg jag den där showen på svtplay.

jag ska inte bli långrandig för fredagen väntar.
insikten var att man kan bara vara den man är, den bästa versionen av sig själv i så stor utsträckning som möjligt. om folk inte gillar en då är det inte mycket mer att göra. jag lever inte för andra, jag lever för mig själv, men jag värderar er andra skyhögt.

jag ska avsluta kvällen med att skriva igen. på papper. jag är visst inne på att rada upp saker. ibland kan man behöva det, för att förtydliga. igår radade jag upp önskningar. idag ska jag befästa saker som du, ni, han, hon, hen, de har sagt till mig som har gjort mig glad. som jag vill komma ihåg. för att det är så lätt att låta det negativa ta mest plats.
jag vägrar.
jag vägrar fortfarande låta de där pockande tankarna ta mer än dessa rader.
ibland är ignorans det bästa sättet. ibland det enda.'
a beautiful mind.

hej.

på nåt sätt blev det torsdag igen så snabbt.
jag vill tacka för alla ord som ni skjuter tillbaka till mig, de betyder mkt.

jag är bara hemma och mellanlandar. det här blir en sån dag när jag går från det ena till det andra och det tredje. svida om, packa väska, andas djupt ned i magen.
i morgon är jag ledig.

anmäld till vipassana i sept/oktober. i tio dagar ska jag stänga in mig i mig själv och min egna tystnad. har varit inne på olika detoxgrejer men detta blir mer av en mental och andlig/själslig sådan. ingen kontakt med omvärlden på 10 dagar. inte ett ord på 10 dagar.
ibland behöver man inte resa så långt bort för att göra en resa. ödeshög lär räcka och bli över.

känns som en bra utmaning.


...

Om jag sticker nu, är det att fly?

Jag slår bort de där tankarna som pockar för femtioelfte gången, vägrar ge dem energi.

Funderar på om lugnet efter mitt inre drama har gjort kontrasten så stor att det nu känns meningslöst. Men jag är väl ingen dramaqueen?
Att det ska vara så svårt att se sig själv utifrån. Att det ska vara så svårt för vissa att förstå vem jag är. Att det ska vara så svårt att visa det ibland och i andra fall lika självklart som den förorenade stadsluften jag fyller mina lungor med.

Ha inte behov av något men önska dig allt.

Just det, just det.
Jag ska skriva en önskelista, banne mig. En kopp te och en önskelista ska kvällen generera i. Sen ska den hända, den där jävla listan.

Ambivalent.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Korsvägen,Göteborg,Sverige

knack, knack.

vem fan e där?

måndagen blev en söndag ftw. det planlösa blev umgänge och en sväng till ikea. bra dag.
men hur man än vrider och vänder på det återkommer känslan av tomhet.
har jag spelat ut mig mot mig själv, är det en plattform för avstamp eller är det bara så just nu?
kontrasten mot förra veckans övertänkande planar ut som avsaknaden av impulser på ett EKG.

nu då?

dramat tog slut. jag gjorde det jag behövde och. så. tog. det. slut.
vad egentligen?
för inget har förändrats. allt har förändrats. men till det bättre?
eller var det också en illusion?
har jag själv tappat intresset när det inre dramat löstes upp? vad är det då jag är på jakt efter?

jag fyller på med doftljus av den billigare sorten och glas. jag är inne på glas verkar det som. var dryck har sitt perfekta glas och det spelar roll. formen, tjockleken, höjden, diametern, tyngden, känslan.

bryr man sig egentligen?
eller hakar man upp sig på detaljer.

vad är det du längtar efter?

kontrasterna.

så mycket har utspelat dig i min skalle och lite även utåt vilket var ett stort steg för mig.
har pratat så mycket intressant med så många den här veckan att det nästa känns som nåt slags rekord.
igår skullere bli fest och det blev det väl men jag fann mig sansad i diskussioner i samma crew som jag ändå alltid umgås med och undrar vad det säger. fast där tänker jag också dra gränsen för självanalys idag, för ibland måste man cutta sig själv lite slack:)

söndagarna brukar för mig få vara fantastiska hängdagar som blir väldigt sociala men utan krav.
idag gick jag upp ur sängen först framåt två, och det var för att hungern jagade upp mig. jag har fortfarande inte gått utanför dörren eller klätt på mig och jag har nog inte sagt mer än två meningar på hela dagen vilket är väldigt ovanligt, men skönt. gick in i mig själv och min bok och stannade där för att det behövdes. nu ska jag ju socialisera ikväll, om rösten bär mig. nu får fingrarna tala och kanske borde jag lufta mig lite innan de kommer hit. kanske borsta tänderna?

pizza. hemmagjord.

den oändliga resan av nuet.

denna dagen, ett liv.
express yourself.


jag sitter på golvet med tända ljus som kastar levande skuggor och nu tror jag sommarnatten är som mörkast. mentalt har jag gått igenom mycket det senaste dygnet, men tröjan är densamma.
jag dansade rosa till livemusik och drack smashing drinkar med hickorysalt och fetaost som pimp.
jag har bytt äggen mot ost och lök för tillfället.

anyway.
jag har promenerat hem i en ljus sommarnatt efter att ha återupptäckt det där med att spårvagnarna inte går på onsdagnätter. just då hade jag svårt att se allt det fina i det.
när jag kom hem runt fyra sitter mina roomies i soffan och smuttar på glas. jag finner det roande att den tiden vi alla tre är hemma, lediga och har tid att umgås är mellan 04 och 05:30 en torsdagsmorgon. också gillar jag det. känns upproriskt.
sen sov jag. inte tillräckligt mycket egentligen, så jag borde vara aptrött nu, men jag är lite hög. inte på droger alltså. mina egna substanser räckte alldeles tillräckligt i det här fallet.

idag kastade jag mig överbord. one small step för de flesta andra men ett giantfuckingleap för maria. jag lyckades finslipa snabbspolningen och jag har turen att ha såna fantastiska fantastiska vänner inom räckhåll. antal utbytta ord idag överskrider gränserna men halsen känns inte ens torr.
okej kanske lite.

jag har fått sån fin input och många fina, ärliga, peppande ord idag. analys av analysen.
jag har också fått ett löjligt otroligt gensvar. universum spetsade tydligen sitt öra och hörde min bön och så kunde moses gå på vattnet typ. eller alltså, jag vet inte om jag flyter eller sjunker, men saken är den att nu spelar det inte lika stor roll. jag vågade och det är kanske det viktigaste av allt. befrielsen i att göra det. paniken när man han gjort det. när återvändo tillhör ett val i en tid som inte längre finns. för tiden finns ju inte. eller. greppa.

tack för frukost i solen och effektiva ord, fru kajsa. du känner mig som ingen annan.
tack för juice i solen och insikt, partner Lina.
tack för input, analys och allt det där o middagssällskap, stina.
tack för att du ringde, fru elin. much needed. och för att du var en envis jävel en stund. och för att du kan höra skillnad på mina tystnader, till och med över telefon.
tack för peppen, tove.
tack för mig.

Change.

Jag sitter här och sörjer i förväg vilket e helt onödigt. Sörjer att detta e den sista lediga torsdagen på väldigt länge. Sicken tur att tid bara är ett begrepp. Eller jag vet inte, kanske är det tvärt om.
Jag tänker för mkt.
Nu gör jag det.

Jag sitter i solen på en uteservering med resterna av en lunch/frukost med ena frugan som behövde rusa tillbaka till jobbet.
Återigen ser jag mig utifrån.
Jag gör som ringar. Jag går runt men rör mig ändå omkring.

Öva öva öva öva öva öva öva tills det inte känns jobbigt längre.
Öva öva öva öva öva öva.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Redbergsvägen,Göteborg,Sverige

överallthelatiden

okej. ordbajsar för orkar inte strukturera för jag ska sova och jag har stirrat på skärmen för länge, men det har givit mig en massa och samtidigt skyddad mig från mig själv, haha.
den här dagen har varit så mycket bättre än igår. yup.
bättre mood over all. pre-nummersläpp på jobbet, fick lyfta en massa kartonger och kränga tidningar OCH diskutera djup shit över dimensioner. fick oväntad komplimang från total främling när jag stod och drällde på drottningtorget. fick tankarna att börja rulla all over igen. beteende. rädslor. begränsningar. jag gillar inte begränsningar alltså, men ändå sätter jag dem på mig själv. inte med flit såklart. behöver briefa.
tillbaka för att drilla i den varma salen. så fint. så fina. svett! kärlek. beröm. utbyte.
med näsan i mobilen för att behålla känslan av att vännerna är här fast de är där. därför. skiter i om jag snubblar.
praisethelordforfood.
man tränar mer, man gör mer, aptiten ökar. halleluja.
verklighetsflyktens andra säsong är slut. OITNB. fan.
varvat med skratt. slaps. ideer. kärlek.
och min snurrande skalle.
det där om att om du vill ha nåt du aldrig någonsin haft måste du också göra sådant du aldrig någonsin gjort. put yourself out there, so to say.
working up my courage.
håller på att glömma hur man stavar på engelska. wtf!
imorgon. är idag.
färg!!

jag sitter och funderar på om jag är på väg mot sånt där övertänkande igen, det är svårt att veta. man vrider och vänder och klurar och kämpar och önskar.
idag har det varit en kluven dag. en mulen dag. en solig dag. en kylig, en varm med regnet nära men aldrig fallande. en menlös, IQ-befriad, befriande, längtande dag.
livet har skämt bort mig så mycket i det senaste att kontrasten blev stor även fast den är liten.
jag är liten, men jag känner mig stor.
det tog så lång tid att bli ung.
dina ord värmer också.

varför är ord ibland så svåra att få ur sig, även de väldigt triviala. vad är det jag bygger för murar mot mig själv och vad är det jag är rädd för? ibland känns det skrivna ordet så mycket lättare att ta till, men det talade så mycket enklare. förutom då, dårå. dåre.

jag vill slinka dit. varför tillåter jag mig inte att göra det?
ställer jag för många frågor? men är det inte det man ska? ifrågasätta även sig själv. rannsaka. eller är det för mycket. vad är din analys på mig? jag frågar ingen särskild och jag frågar alla.

alla rädslor. allas rädslor. sedda av någon annan, så löjliga, utan att förlöjliga. kända inombords, så verkliga, hindrande. det kommer tillbaka, som det alltid gör.
du har det du tillåter dig att ha.
vaffan. guida mig. läxa upp mig.
hej år av förändring, visa mig vad du har att komma med.

och vilka är det som läser mina ord egentligen. jag undrar. jag skriver dem ändå, men jag undrar.

det är sent. jag sov på lunchen istället för att äta. jag borde sova. jag borde prata. jag borde vara. jag borde våga. jag ska drömma. och sen ska det fan bli så.

för allt och inget.

Som sagt har jag varit ledig. Mer ledig än jag har känt mig på hemmaplan på länge, länge, länge. Mer fri, mer levande. Det kan tyckas trivialt, men det är det inte. Jag ser det hela tiden, varje dag, hur folk inte lever fast de andas och går omkring.
Gång på gång får jag bekräftat vad jag har gått igenom. Det gör mig än mer tacksam över de förändringar jag har gjort i mitt liv. För den plats jag befinner mig på nu, på alla plan.'

du skapar din verklighet.
ditt liv.
allt som någonsin har funnits och kommer att finnas är nu.

Sprid det i dina vener, i varje cell, i varje ord, i hela din existens, och låt det vibrera över osynliga imaginära gränser som skapats av huvuden som befinner sig för djupt insnärjda i sig själva, och av egon som inuti är pyttesmå.

Ibland krävs det bara lite skrap på ytan för att något ska välla fram, och det kan verka åt båda hållen. I det här fallet var det positivt. Det är så mycket som är positivt och det är där ditt fokus ska ligga. Ditt, mitt, allas. Jag har saker att jobba på också, såklart. Det ska jag lägga mig och klura på snart.

Tacksamheten just nu, mer specifikt. Midsommarafton i lugnets sällskap och kärlekens inkluderande närvaro. Där jag i kontrast till förra årets firande (som var fantastiskt på många sätt) nu var den enda som delade mer än skaplig närhet (blisseh). För maten. För mörkergömma och promenader på landet. För att finna ro i att ta en dusch och krypa ned i sängen klockan nio en lördagkväll när himlen är blå. För alla sovmorgnar. För sällskapet. För maten. För energin. För orden, gemenskapen. För stegen i sommarkvällen, för att kylan mot huden inte känns för att värmen kommer inifrån.

För att jag ska bryta min ledighet ordentligt i morgon, men det inte ens känns jobbigt för att jag faktiskt tycker om det jag ska göra i morgon. För att solen kommer att skina och själarna är goda. För choklad med havvsalt och delat boende. För en aldrig sinande källa. För röda floder och uppehållet mod. För flödande ord låter jag det som växer i nacken symbolisera allt det där, och det här.

life is mind-blowing, be grateful.
always.

flashback backlash.

jag njuter fortfarande av ledigheten och den fantastiska friheten i att lägga upp varje dag efter vad jag känner för. lyckades även med att disciplinera mig tillräckligt mkt för att äntligen ta mig till bikramstudion igen. idag lyckades svetten frambringa irritation ju längre in i de 90 minuterna vi tog oss tillsammans. det fick min stubin att krympa och huden att längta efter att möta frisk luft.

när man träffade någon igår men det känns som evigheter sedan.
blisseh.

tröttheten kom som ett sms så jag kastar in och skjuter upp resten till morgondagen. prokastinerar, säger de trendiga, men jag tycker det är ett bullshitknowitallkindofword. förra året var jag på väg till halmstad med ett härligt gäng och hade ångest över att jag var den enda som inte ingick i en parkonstellation. det visade sig förstås bli en mycket fin helg med shitloads of mat ändå.
detta året firar jag med ett nytt fantastiskt gäng där jag höjer medelåldern drastiskt, men ingen bryr sig. där parkonstellationer är till för att skapas och där det bara är en av alla som jag faktiskt kände för ett år sedan. en har jag fortfarande inte träffat och resterande är jag mycket tacksam över att ha fått lära känna i det senaste. tack hunden.

det är fint det här, hur allt kan dyka upp helt plötsligt och liksom få det andra att kvitta lite. hur människor hittar mig, hur jag hittar dem, hur allt existerar och byts ut.
det tycks mig oförklarligt att jag för ett år sedan inte alls kände eller hängde med linastinaandreasemildavidmalin. vissa består och vissa dyker upp igen. fikade idag med en vän och vi skämdes över att vi faktiskt inte setts ordentligt på 2 år fast vi bor i samma stad, men något fick oss att sätta oss på samma bänk förra veckan. universum tyckte att det gått för lång tid.
vi mä.

<3 p="">

Känn ingen sorg för mig.

Kvällspromenader sommartid. Värmen. Ljuset. Dofterna. Känslan.

Tystnaden i staden just nu.
Converse möter kullersten.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Lasarettsgatan,Göteborg,Sverige

full fredag tretton.

idag gör jag i alla fall en liiten insats och rensar bort lite lite kläder. Det får mig att inse hur mycket jag har och kanske lägga band på mig själv. Städa städa varje fredag och gå med återvinning, kläder och till systemet. Sen ska jag svettas ut skiten innan jag insuper helgen tillsammans med my peeps. Svårslaget, som sagt.
hej helg. hej fredagen den trettonde. hej stinas födelsedag och fullmåne.
jag ska rocka dig.

Gotta B Said.

Det är väldigt lite jag skulle vilja ändra på just nu, väldigt lite. Och det kan nog den närmsta tiden råda bot på.
Löjligt nöjd över allt och det här sjukt fina dagen jag har haft med folket som är bäst!

Parkhäng med sushi, joe, rosé och fet spelning i Slottskogen. Fotboll(!) Lina. Andreas. Emil. Elin. Filip. Jimmie. David. Albin. Cornelia.



Navid och gudarna!


Posted using BlogPress from my iPhone

Idag får jag

Sova ut på morgonen.
God matlåda och godare sällskap av Elin på lunchen.
Låna böcker att förkovra mig i a la semesterstyle.
Fika och catcha up med Sandy.
Träna! Pepp.
Sola!
Träffa Kajsa för middag.

För jefla bra!!
Tack!




- Posted using BlogPress from my iPhone

Nolltreett.

Den inneboende lyckan över att få komma hem till en sån här Stad mattas aldrig av.




Brunchpicknick med lina. Frossa i ost, lök och frukt.


Premiär sundhammar men något hindrade mig från att hoppa i:-/





- Posted using BlogPress from my iPhone

Stockholm

Jag lyckas igen. Efter ett par dagar i storstaden har jag sprungit runt utan musik i öronen och tänkte ta igen detta på tuben in till stan. Dundrar på med beats by dre och när jag kollar upp vid Odenplan ser jag att alla har gått av vagnen och de som står utanför vinkar åt mig att kliva av. Reser mig lagom t att dörrarna stängs och vagnen rör sig in i en mörk tunnel.
Ah.
Typiskt mig.
Sen stannar tåget och jag ser någon SL klädd gå förbi utanför utan att kolla in.
Bara några minuter men katastrof/ödekänslan hann infinna sig lite smått.
"Någon måste väl se att jag är här?"

Förstod sen att även nån annan likvärdig Nisse fanns på någon annan av vagnarna så vi åkte tillbaka och släpptes ut igen.

Dagens minitrauma.

Gett kärlek t barret via Marlene och nu står magen på tur för megamättnaden från hermans is no more.

Kanske bryter vi lugnet med en utekväll. Det är lördag men känns som söndag.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Semester

Faktiskt. Lite, iaf. Börjar med en mulen morgon då man kan ligga och dra sig och kontemplera.
Sthlm väntar och jag är kluven. Funderar på om jag kommer hinna träffa alla på dessa dagar, hoppas.
Åsamartinaannadarinkaoliverabernhardfrejamalinlindamarlene har jag glömt någon?
Samtidigt har jag separationsångest över att lämna Göteborg och alla här. Att få bli saknad fast jag bara ska vara borta fem små dagar och kommer ha svinkul känns också som ett privilegium och ett tecken på att jag befinner mig bland rätt peeps. Tiden räcker liksom inte till för att träffa alla så ofta som jag vill.
Kanske kommer jag hem lite reinvented.



- Livet!






Posted using BlogPress from my iPhone

Blast from the past.

Ger konstigt perspektiv och reaktionen från omgivningen var omedelbar och utan filter.
Olika tider. Olika liv. Olika jag.

En varm solig måndag spenderas inne men längtan och allt annat finns inom räckhåll och terrormorgonen blåste över med motsatta reaktioner. Attraktionslagen är kung.
Och man är så ung som man känner sig sa jag och vände mig mot mina nya vänner.
De höll med.
Sen dansade vi hem i den ljumma natten och vaknade med grus och sol i ögonen och värme i själen.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Shit vilken dag och tiden är upp och ned och ut och in och det var busigt gjort.
Sol och hundra olika sätt att älska katter. Sol och sällskap. Glass.
Fix. Steg och mat. Catchup flum och behandlingsbyte. Hej kropp och hej själ. Tack för all kärlek.

Ska äga min säng nu, den e så kung.



- Posted using BlogPress from my iPhone e

Location:Norra Kustbanegatan,Göteborg,Sverige

<3

Alla är så fina. Det gör mig så glad. Jag är lite kär i livet tror jag. Godnatt.


- Posted using BlogPress from my iPhone

what it is. life.

Nyss var det fredag och sen försvann helgen i ett lyckligt rus av liv. Jag klurar på om jag någonsin har levt mer än vad jag gör nu. Tveksamt.
Så...sen tgif slog till har jag gjort fredagsawn igen. Jobbat och samtidigt kunnat catcha up med en vän. Jag har gjort och intagit killermojitos, blivit av med ett öga, skedat på en vit soffa hos någon jag inte känner, balkongmarshmallows i sommarnatt, solsushi, megaloppis, marmelads fab-macka i solen med fru, bevittnat när lammen röstar, hittat ett öga, kommit hem till en piffad(!) lägenhet.
Jag vet inte hur jag skulle kunna ha det bättre än vad jag har det nu.
Typ så är det.
tusenmiljonerstackfördet.
Nu är det dags för två mördardagar, bring them on.

Sommarvibbar!

Första morgonprommen t jobbet och vibben kommer till mig i vasa Allén och man kan bara le och le och tacka för allt fint som dalar ned. Trots otillräckligheten i systemet jag just nu måste försvara är jag lycklig. Den nya rutinen ska införlivas igen i helgen och folk är så fantastiskt fina och vissa är så dumma att man blir rädd men det gäller att välja sitt fokus. Det händer så mycket hela tiden och livet är NU.


Posted using BlogPress from my iPhone

Solen är varm. Jag är ledig fast det är måndag. Jag har haft en jävla awesome helg med frukostar, fikor, picknickar, parkhäng, fest, klubb, jobb, bio, film, nattmat och härlig trängsel. Sjukt sjukt nöjd, glad och tacksam över att den där hunden så provocerat bet Elin ändå. Det finns en mening med allt och den här är långt ifrån avslutad.
Mindre än en månad sen det här drog igång.
Det är så jefla sommar i luften och allt kan hända. Varför skulle det inte det liksom?









- Posted using BlogPress from my iPhone

Okej.

Att glömma någon som man älskat
Är som att minnas nån man aldrig träffat

Som fan dundrar i skallen men sina ständigt klockrena fraser.
Solen värmer, hjärtat bränner, känner. Vänner.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Lagerströmsplatsen,Göteborg,Sverige

daysanddays.

Hej onsdag, tack för att du finns, som ett fint avbrott, en paus mitt i veckan. Vad är en vecka ens?
Landar, sover elvatimmar, äter kunglig frukost hemma i tystnad, dricker kaffe, nöter koreografi, packar en stor väska.

åka ut på ö och jobba en timme
åka till stan och jobba en timme
åka ut på ö och jobba 2,5 timme

nånstans däremellan: äta. fixa nytt västtrafikkort.
sen: få besked om att de har hittat min plånbok. hämta den.

i helgen: göra nåt kul men ha kvar plånboken i min ägo för omväxlingskull. mönster behöver brytas ibland.

gillar öppna dörrar, möjligheter, multievighetschattar.

Förresten. att överrösta jimmie med trummor och ljud låter i mina öron ganska barnsligt ändå. ska fundera på det lite.

fred ut.

gräs

Långt efter alla andra, eftersom jag motsatte mig det och inte ville fastna, har jag nu sett det sista avsnittet av weeds. Verklighetsflykt i sängen med datorn som bästa vän kan behövas ibland när det verkliga livet tar musten ur en. Jag vet. Egentligen finns det bättre sätt att varva ned på men ibland orkar man inte. Jag har fortfarande några avsnitt kvar av suits och har halkat efter rejält i new girl, och just ja, girls. Nu är en tid när tv känns förlegat och tillgängligheten ska vara konstant. Jag känner mig kluven till allt. Slits mellan kojbygge i skogen och hippa klubbar ett stenkast från avenyn, men man kan göra bådatvå, man måsteintevälja. Jag tar bussen ut till säve och ibland stirrar jag ut genom fönstret och ser och filosoferar, ibland jobbar tummarna och blicken är nedvänd. För att det också ger möjligheter, för att jag älskar våran chattgrupp och för att jag kan argumentera för båda sidorna. Som vanligt är livet inte svart eller vitt, inte heller en gråskala utan en jefla regnbåge.
that's why rainbow warrior has arisen
*mohahahaha*

Fred.dag.

Längtar efter att ligga i gräset och läsa bok. Idag är det i alla fall sol och sällskap på agendan. Och pump!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Friggagatan,Göteborg,Sverige

Detta är en seg vecka med upprepade försovningar som räddades en hel del av gårdagens avbrott från den tillfälliga vardagen, också är det här en väldigt lång mening. Jag tillåter mig själv att reta upp mig över saker som sd och svp och är för första gången pepp på att rösta. Jag äter paj och planerar kojbyggen och ska banne mig tillåta mig så mkt mer än irritation den här sommaren. Allt ska hända, på ett jefligt:) bra sätt.
The ens.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Nya Allén,Göteborg,Sverige

måste säga det igen, den senaste veckan känns som minst två iaf.  I mina vilostunder har jag matat mig själv med weeds och idag har jag fått gosa med sötaste lilla minisen, absurt. trots allt hårkli känns det ändå som någon slags kontaktabstinens och såhär dags är tankarna på väg att ta sig ut. den där lita ambivalenta känslan, vad ska den matcha? eller dem, snarare.

så trycker jag på play och ler.

kör.

tankarna, lyfter de mig eller sänker de mig? jag vet inte riktigt, men någonting saknas och jag känner att jag vill ge det till mig nu. tillåtelsen som alla andra verkar ge sig själva. fast de kanske stryper andra tillförslar. det är nog inte ens ett ord, men skit samma.

borsta tänderna, krypa ned, reflektera, peppa, visualisera, kommunicera, sova. drömma, benda.

leva, släppa, vara. ribba, dansa, pilla, älska.

andas.

le.

truth or dare

Jag älskar mitt liv!

Denna dagen, ett liv.
Hemma hos Emil.
Säve.
Brunch med fyra lamm.
Luft! Bollar! Dödsgungor. Mjöl.






Säger god natt med ett skratt. Hahaha.



Posted using BlogPress from my iPhone

Vände det ut&in

Beats me why men jag vaknar så jääääävla tidigt och ser att himlen är blå fast dagen är röd. Vad ska man göra då? Vaknar lite iaf, för att bryta något mönster för mig själv, och munnen är torr men lakanen så mjuka.

Lite abrupt och lite för tidigt men ändå. Massa drömmar som speglar det där, men jag bröt dem när det behövdes ska bara öva på att vända dem.

Kollar igenom kamerarullen och det slår mig igen på så många sätt från så många olika håll.
Man kan säga såhär :



Närmare sagt precis exakt så känner jag nu och väldigt ofta, typ jämnt. Priviligierad och tacksam.
Nytt häng i gäng och jag har så jävla trevligt. Det kanske syns...?



"Du är egentligen en 12-åring" äsch. Går på känslan och den börjar säga mig nåt. Det får mig återigen att undra, med nyfikenhet, vad den här sommaren ska leverera. Den känns på nåt sätt redan maxat fast den bara precis precis har börjat. Ska nog lyssna på Simon nu.


Posted using BlogPress from my iPhone

:paus:

lärdom.

jag vet att jag redan vet men så sveps man iväg av livet så jävla hårt att man liksom ändå inte kan låta bli. därför är detta en paus. jag är i alla fall så vis att jag vet när det är dags, när jag har maxat lite mycket, låtit den ena sidan av vågen tippa över.

så nu, trots sol, trots allt, är det dags. dags att reda i röran hemma.
home is where the heart is och nu är det ju här. här här här. nu nu nu.

och ändå. tack för veckan för den var så jävla fin. nya gamla, ni är alla mina ullevin.
vin, ja. pausar från vin till på onsdag. ftw.

veckan då jag maxar allt.

Efter den lugna påsken i Skåne är det som att jag har maxat allt annat. Utom träning, hör och häpna. Det har varit en sån vecka bara, där allt har avlöst allt och jag knappt ens har spenderat tid i min säng. De långa dagarna kvarstår, men nu finns det utrymme att tränga in spontanitet i schemat, vilket ändå gör stor skillnad. Den där vibben som jag tror dök upp ungefär samma tid förra året är tillbaka. Kommer energin med vädret? Ljuset och den blå himmeln, dofterna i sommarnatten när det känns som att man rör sig i en bubbla, separerad från allt och alla men ändå närvarande.
Att sova nio timmar på två nätter är inte optimalt, men så blev det och det var ett val jag gjorde. Igår åt jag indiskt igen. Jag förmår mig aldrig att handla för affärernas öppetttider stämmer inte överens med när jag har tid att handla. Således fortfarande inget toapapper efter x antal dagar.
Min dygnsrytm är både förskjuten och normal.
Jag skulle ha varit med henne nu men det skjöts, men snart.
time to kick it, saturday!

Gårdagen var så flippad och lång.
Jag var på en utbildning för ett jobb jag inte ens fått.
Jag instruerade.
Behandlade en vän för första gången.
Var på intervju och kom på mig själv med att tycka att den svåraste frågan var att lista mina negativa sidor. (...I've come a long way. Det måste ju vara höjden av positivt tänkande, eller?)
Fick ett nytt extrajobb. (5)
Blev bjuden på middag, indiskt.
Samtalade totalt 6h med två personer som jag aldrig tidigare pratat med. Somnade alldeles för sent men fasa över morgonens kommande trötthet som aldrig infann sig. Sommarens vibb är infunnen och allting flödar igen.
Så. Jävla. Fint.




Första parkhänget i år: annandagpåsk. Slackline i kungsparken.


Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Södra Allégatan,Göteborg,Sverige

Öppna sinnen.

Doften av sommarregn!!!
Nu har jag pratat sönder hela dagen på vårdcentralen och ska ta båten till värmen och rörelsen. Just ja, åt en glass också.
Hej livet:)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Emigrantvägen,Göteborg,Sverige

time for words.

Väderprognosen stämmer och jag har strumpan ut och in. Det kanske kan representera dagsläget.
Jag har varit och masserat på företag på uppdrag av K. Solen skiner och ryggraden känns framåtlutad, bröstkorgen något stram, men det låter nästan värre än vad det är tror jag.

Hästens år. Tid för förändring och nog verkar det stämma för saker och ting börjar röra på sig runtomkring mig. Den största förändringen för mig är, utan tvekan, mitt beslut att låta Desmonds hemadress bli i skanör, hos mina föräldrar. Ett tungt beslut som får mig att känna mig lätt.are.
Jag står när de andra faller...eller ja, rör på sig i alla fall. Eran av detta komboskapet verkar också lida mot sitt slut, men jag stannar kvar och han ska ut på nya äventyr. Önskar lycka till. Det är så fint att få se hur andra personer förändras, förändrar och växer, öppnas upp och tar emot det som kommer deras väg.

uteblivna ord beror på nedanstående.
det är en sån där period där det känns som nån skakat runt mitt innanmäte och sen ber mig packa väskan.

släppte iväg nåt stort nu.

när bollen är i rullning så är den.

Att gå hemifrån efter sju och komma hem efter nio. Inte två timmar alltså, utan fjorton.
Det är nästan värst innan man ens har börjat. Att packa väskan och planera. Att bära runt på allt.
Sen, sen går det av bara farten och man känner sig starkare än annars, som att man skulle kunna hålla krigare 2 resten av kvällen. Det är skumt men det är precis därför man kan hålla på som man gör ibland. Jag. För att man inte direkt får energi av att sitta djupt nedsjunken i tv-soffan.
Fast inte desto mindre skönt ska det bli att landa i sängen ikväll.


- Posted using BlogPress from my iPhone

behöver vila efter helgen, tur att jag är nästan ledig i morgon.
suits har mig i ett järngrepp och sommartiden fick mig att känna hopp om livet.
nånting fick mig precis att inse att det ibland behövs något utifrån för att kunna släppa på vissa band. det där igen, det blir som det blir av en anledning.
jag undrar när jag är redo, eller ska jag bara ta kommando? tillåta mig. visualisera. känna.
jag kanske borde fråga.
jag är en helt annan version av mig själv än vad jag var för några år sedan och det är jag väldigt glad över, för när jag ser det i kontrast är det så tydligt var färgerna finns. och jag är långt ifrån färdig.
skalandet fortsätter.

vädergudarna hör min bön och går från 3 graders grått till en dag då man kan gå utan jacka och behöver solglajor. tack.

jag gör en dykning tillbaka i tiden och testar att rengöra barret med ägg och honung efter att nu inte ha tvättat det sen i början på februari. jepp, hej hippiehår. men jag gillar det mer såhär än när det är nytvättat med schampo. minns dock att jag hade både ägg och öl i håret hemma i västerås back in the days. jag var visst klok redan då, jag har bara glömt bort det lite. får se hur det blir den här gången!

ägg is the shit!

eftersom elin har lämnat stan och min sida därmed är tom tänker jag, i väntan på att eventuellt sällskap ska dyka upp, själv bereda plats i solen med mitt lilla djur och kanske en bok eller så. helgen breder ut sig. sooooon.

rödbetsbiffarchevreruccolaöpplelökhonung står på tur.
cheers!

Process.

Låt aldrig nyfikenheten, lärandet, utvecklingen stanna upp.
Mata dig själv men när du blir mätt, rör på fläsket så du får plats för mer.
Det var allt. Nu måste jag sova.


Liten på jorden men stor i orden.




Posted using BlogPress from my iPhone

Det är ljust och tidig måndag morgon. Brukar sova vid den här tiden. Sist jag var uppe i ottan var när jag vinkade av Amanda och Maja, såg solen gå upp på haad rin och hade mina sista strandtimmar på leela. Känns avlägset nu när jag för första gången sen i november ska pallra mig iväg till Capio. Ingen aning vad som, om nåt, har hänt där sen sist och hur rostiga rutinerna har blivit på dessa månader. Dessutom är det måndag.
Åtminstone är det ljust och himlen ser lite blå ut. När jag kommer hem är det mörkt.

Vad är det för känsla i magen?
Hur ska det bli med den här dagen?

Vi får se. Upp nurå, upp!


- Posted using BlogPress from my iPhone

en vilodag mitt i allt det här.  det här, som är mitt liv. det jag tillåter mig själv att ha. jag kommer tillbaka till det, det kommer tillbaka till mig. tillsammans med tankarna och känslorna som uppfyller mig just nu. just nu efter att jag tillät mig att förlora den här kvällens enda timmar till suits. tillbaka. för att ibland är det vad man behöver, även om tiden aldrig kommer tillbaka. vad är tiden ens? det har vi redan pratat om.
hästens år. förändring. jag märker av det hos många i min närhet, men vad kommer det att innebära för mig? jag vet inte. men förändringsprocessen är ständigt pågående, ibland mer eller mindre påtaglig. livet ger mig this and that. eller är det jag som tillåter det? är det den enda skillnaden mellan då och nu?
jag fick läxor.
och jag ska prata med mitt undermedvetna.
jag öppnar dörrar, jag tänker öppna fler och stirra rädslan i vitögat för rädslan är den enda faran som finns. och fan, jag ser fram emot det. jag är peppad, come what may. jag vill testa mig, jag vill anta utmaningarna och jag vill se om jag kan förmå mig att göra det på ett annat sätt den här gången. jag vill tillåta mig själv att prova och det ska jag också. så fram med visionerna, känslorna och allt det där som är dolt under flikar, murar, lager.

Nostalgiplaylist ger mig kvällskraft när jag trodde att loppet var kört. Men jag ska ändå ta tåget snabbast möjligt.
I morgon ska jag på hypnos, hardcore. Här ska grävas!

Plutt är hos mig och fyller snart åtta. Oooooldie<3



- Posted using BlogPress from my iPhone

Krossa nazismen och sånt.

Det händer mkt skit nu för tiden, men det skapar också samhörighet att kämpa emot. Så en kaffe i solen blev till demonstration och söndagen rundas såsmåningsom av med honung för kropp och själ, bikram.

I grunden handlar det om separation, misslyckandet av att inse att vi alla är samma lika och att skada någon annan också är att skada alla, inklusive dig själv.
Krossa dina föreställningar och öppna allas ögon. Först då kan förändringen få fäste som består.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Olof Palmes plats,Göteborg,Sverige

Borta bra med hemma bäst

Man vet att man är rätt när den känslan ändå infinner sig efter en månads äventyr på diverse soliga fina platser.

Känslan att komma hem.
Hem till ett fantastisk vårgöteborg, till den första dagen på våren när folk tar av sig skorna och sitter i T-shirt på torgen. När den vinterbleka huden känner solens strålar för första gången på såjävla länge.
Bra dag att landa i Sverige.

Att gå träffa vännerna som tror att jag har varit borta dubbelt så länge. Att få känna att musklerna faktiskt finns kvar, om än lite slumrande. Att få göra sin egen frukost i lugn och ro, hemma.
Sängen sängen sängen.
Att veta hur folk fungerar, att prata språket. Luften. Vardagen.
Igenkänningsfaktorn.

Jag älskar det.





- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Gamla Ceresgatan,Göteborg,Sverige

Uppifrån talar jag i tystnad utan ljud.

Skjuter ut ord från tiotusenmetershöjd för att postas senare. Tiden står stilla här uppe. Sitter mellan två vita skjortor och känner hur varmt det är. Har mer kläder än på flera veckor men har börjat skala av mig. Ironin i att sukta efter luft när man sitter högt uppe i den.
!

Mer än en timme kvar men visst, skynda långsamt.
Ljudbokens offlineläge nådde en gräns men konstant på repeat i mina lurar de senaste dagarna, min senaste audiella förälskelse: lorde.
Blir alltid förvånad. Glad. Upplyft. Hoppfull. När det dyker upp så unga människor som är så bra. Syftar inte på talangfulla.
Egna. Öppna. Visa.
Gamla själar skulle han ha sagt.

Försöker avväga vad andra saker är. Kan bli. Som vanligt helt i onödan, för man kan ändå aldrig veta. Men likväl. Jag är inte där än.

Dras till det udda.

Förresten, vilken jävla omgång jag fick på mr feet innan jag lämnade. Det kändes som han hade koll, vi säger så. För det var både stenhårt och närgånget. Äsch. Känns nästan som jag har tränat men den chocken sparar jag kroppen till nästa vecka. Från elvish timmar i veckan ned till noll, upp till konstant stående/gående och sen blir det att dra upp det hela igen. Rätt hastigt.
Kontraster.

En resa men ändå många.
Mitt val. Alltid.
Spekulerar ovanför molnen.

Kommer på mig själv med att se fram emot att mötas av shanghais kyligare smoggiga luft och få träffa V på hennes äventyr, deras. De fina. Om en vecka är jag uppe i det blå igen, ännu rikare. På vad, det får vi se:)


- Posted using BlogPress from my iPhone

shanghai.

Här har regeringen blockerat både Facebook och blogpost från mobilen vilket leder till att eventuella bilder får dyka upp senare. Har blivit lite för bekväm hemma hos veronica&martin vilket leder till att jag är rätt seg på att ta mig utanför dörren. Lånar deras dator, varför jag nu kan posta dessa ord.

Det är kallt här.
Thailands svett känns plötsligt avlägsen och jag måste värma kokosoljan på elementet för att kunna smörja in mig. Idag ska jag nog ha jacka (!)
Hemmet är litet, ljust och högt i tak. Här kan man bo.
Min ensamvandring igår ledde mig till shanghai tattoos studio, men lugn, jag bara tittade och frågade.  Idag ska jag gå åt andra hållet, men först ska jag ladda på kinamobilen, det är planen.
Jag har väl inte så mkt att återge än. Gårdagen var rätt stillsam. Jag fick, via FaceTime, bevittna när kineser knödde genom spärrarna på tågstationen, fick hjälp av sötaste lilla granntanten när jag inte lyckades bemästra (öppna) låset på ytterdörren, köra intervallspolning när toaletten givit upp lagom tills utrensningsprocessen efter det där väldigt effektiva detoxteet satte igång, fick smaka smaskig sichuanmat, lite så.

Jag ska skärpa mig nu, ta på mig skorna och bege mig. Det känns som att det är dags.

Pepp!

God morgon. En sista morgon gryr under min besök i Thailand. Avnjuter mao en sist nudelfrukost och känner mig peppad att, med min rosa lapp i högsta hugg, ställa mig i kö och hämta ut mitt jävlavisum. Sen ska jag skutta därifrån, visa huden lite sista svettig stekstadssol, träda in i mörkret och låta mr feet ta hand om mig i två timmar och sen. Sen drar jag t flygplatsen och vidare!
Hyser inga tvivel om att det kommer att se ut exakt såhär.
Tack för den här gången, bkk, Staden som alltid tvingar mig att köpa en ny resväska :0



Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Thanon Phetchaburi,ถนนเพชรบุรี,Thailand

Justsayin.

Jag står fast vid att det blir som det blir av en anledning. Det ordnar sig alltid och allting är alltid precis som det ska vara. Punkt.

Har funnit en mycket maklig lunk i det som stressade mig rejält för några dagar sedan. Känner att jag reder mig själv och det stärker mig massor. Och se, då sätts det igång.

Bra vibrationer genererar resultat, alltid.


- Posted using BlogPress from my iPhone